Monthly Archives: March 2009

DEL 3 SKAPANDET

När Egil Rönne-Petersen öppnade sin dörr och kallade in mig till sin praktik på förmiddagen en slaskig vinterdag i början av december för ett antal år sen kände jag plötsligt kärlek från honom, det kändes så tydligt, jag hade inte känt det tidigare på det sättet. Jag var ung och han var i slutet av sitt liv.

Jag hade väntat på honom i tjugo minuter i trappuppgången till ett äldre hus på gamla stan i Stockholm utanför hans dörr. Jag hade mött honom tidigare i Voss i Norge där han varje sommar hade ett symposium i Nordiskt Psykoterapeutiskt Kollegiums regi om modern psykoterapi. Han var lång fast normal kroppsbyggnad och såg mycket norsk ut i sina blåaktiga, vänliga ögon.

Vi passerade genom ett mindre rum och kom in i nästa rum som var större och där fanns en gungstol och ett litet fyrkantigt bord och en mossgrön fotölj. Han satte sig ner i gungstolen och jag i fotöljen. Det var Lars-Görans lägenhet, en av Egils elever. Varje månad minst fem eller sex dagar kom Egil hit till Stockholm från Oslo där han annars bodde. Och hade denna lägenhet till sitt disponerande.

Jag kände hans kärlek kontinuerligt. Det var en sådan fantastisk känsla ungefär som att plötsligt bli utsläppt från ett primitivt fängelse nere i mörkret någonstans tillsammans med fångar som aldrig tänkte i min riktning och den ohälsosamma fukten som droppade på klippväggarna och sorgen, men nu visste jag på riktigt att det verkligen fanns en frihet bortom all civilisation och moral där jag tveklöst kunde få vara mig själv till yttersta maximala existerandet.

När Egil gav mig kärlek gav han mig också frihet att få vara mig själv. Nu kunde ingenting besegra mig mer.

Jag kände att jag kunde röra kroppen fritt med en inre glädje spirande i hjärtat. Jag kände mig lyckligt upprymd, därför att han gav mig den underbara rätten att få vara mig själv.

Han försökte alltså inte att kontrollera mig, men tog dessutom in min spänning frivilligt i sin kropp, han gick sönder en aning för att göra mig hel, han kunde alltså känna vibrationer och utstrålning från andra levande varelser, hans kunskap var inte på Brahmins höga nivå, men högre än någon annan psykolog och filosof i västerlandet.

Egil dog plötsligt. All-medvetandet testade mig. Vad skulle jag göra nu. Jag hade just öppnat en egen praktik för läroanalys på Kungsgatan i Stockholm. Det fanns ingen i Sverige som kunde förstå vart jag var på väg. Jag stack ner till Köpenhamn och träffade Rolf Rasmussen, Egils bäste och kanske ende vän. Jag stängde praktiken och bosatte mig i Köpenhamn. Rolf hade sin praktik på Amager torv. Det blev mitt nya centrum i världen. Rolf gav mig kärlek. Jag frågade honom vad de egentligen sysslade med de andra psykoanalytikerna, i sina möten med analysander. Vi skrattade hjärtligt. Han berättade att när Asker Jorn gick i psykoanalys hos Näsgaard, Rolfs lärare, som också kunde känna andras vibrationer och strålning,så betalade han med att ge en av sina målningar.

Varje gång vi får en ny och djup insikt om oss själva och världen, och äntligen tror oss ha förstått hur allting hänger samman kastar oss plötsligt All-medvetandet åter ner i mörkret igen för att testa oss ifall vi verklgen förstått.

All-medvetandet arbetar alltså med en absolut sanning. Varje liten utveckling vi gör fram till en ny och symbolisk personlighet testas i minsta detalj av All-medvetandet ifall allting är hundra procent färdigt. Och tillåtelse kan ges att starta en ny process.

DEL 2 SKAPANDET

Den symboliska människan, hur skapas hon fram?

Är det frågan om en verklig process eller bara en lek med ord, som t.ex. hela postmodernismen på något sätt tycks vara. Det första är att vi måste skapa fram ett symboliskt medvetande. Det handlar inte om att bli medveten om symboler, vi måste ta ytterligare ett steg, vi måste försöka bli våra symboler,vi måste försöka föra över vårt naturbunden vara till att omfatta också det symboliska, Och det är ingen enkel process.

Det första villkoret är att vi måste kunna känna vårt eget vara. Vi måste ha en intensiv och levande kontakt med våra känslor. För det handlar om att kunna levandegöra symboler.

Här måste vi fråga oss var livet befinner sig någonstans, var dess centrum finns. Det handlar ej om en objektiv process, men om en subjektiv, var någonstans vi själva uppfattar att vårt liv befinner sig.

Det räcker inte med att säga att det finns i hjärtat. Vi måste finna en dörr in till livet. Och vi måste tas emot i kärlek då vi tar oss in där. Vi måste försöka bli medvetna om hur det ska gå att flytta över liv från det fotografiska till det symboliska, en process
av skapande transformation, inte av symboler, men av liv.

Vi måste först lära oss konsten att transformera över liv från det så kallade verkliga fysiska planet till det symboliska . Den konsten finns naturligt inom oss. Det handlar i första hand inte om att kunna teckna av världen som den ser ut men om en förmåga att kunna ge äkta och autentisk kärlek.

Att transformera liv från fotografiskt till symboliskt är möjligt genom kärlek. Vi kan alltså överföra liv från subjekt till objekti genom kärlek. Att älska är att levandegöra.

Vi måste till att börja med försöka skapa fram kärlek i oss själva. Därefter kan vi börja ge kärlek och transformera över liv till vårt symboliska medvetandet. Men hur skapar vi kärlek?

Det är den första riktiga barriären vi måste ta oss över. Vi måste försöka få kontakt med vår själ inom oss. Vem hon är? Var hon är? Var jag kan finna henne? Var jag ska börja söka?

För alla färder till det symboliska startar med att börja känna, börja förnimma vår kropp och världen omkring oss, vakna upp känslomässigt och bli mera sensitiv. Och den skönaste känslan som existerar i oss måste göras fri, alltså vår orgasm. För den är själens vara. Och själen är redan symbolisk. Faktiskt arketypisk. Den är alltså bortom kroppen objektiv. Den finns avmålad på bilden Naga Sesa som Vishnus hustru. alltså Laksmi. Det hjälper att studera denna målning för att intuitivt få en uppfattning om själens väsen som kan användas för att växa i kärlek.

Hur få kontakt med själen? Genom att få kontakt med orgasmen. För själens vara är en orgasm utan slut. Och orgasmens väsen sitter vid Vishnus fötter. Laksmi vet allting om den skapande dynamiken i orgasmens känsla.

Själen kommer frivilligt till oss, ifall vi är sanna, goda, sköna och heliga. Men den kommer inte ifall vi försöker praktisera tantra.

Hon finns närvarande i varje ögonblick i varje människas hjärta, men vi ser henne inte, vi känner henne inte, vi går runt blinda i den bortdomnade kroppens onda dröm och jagar efter oss själva utan att veta vad som är fram eller bak.

Vår själ är vår djupaste och starkaste känsla. Ifall vi har förmåga att känna dess skepnad genom en kontakt med ögonen har vi redan nyckeln till det symboliska medvetandets väsen i vår hand, då är vi en så kallad optisk människa, vårt vara är medvetet för oss.

Själen kommer att försvinna för alltid ur vårt liv ifall vi försöker närma oss den med någon form av sadistisk teknik. Prästerna försöker fånga själen genom tekniska ritualer och mekaniska mässanden av mantra, de försöker trycka upp henne emot väggen, våldta henne och dricka hennes blod. Det finns inte skrivet på väggarna, men det enda prästerna har i huvudet är hur de ska kunna vålta sin nästas själ.

Själen kommer alltså inte fram till oss ifall vi griper efter henne med vårt intellekt, och hon skräms iväg av alla slags instrument eller olika former av teknik vi använder oss av och springer då bort ifrån oss. Men hon kommer tillbaka ifall hon känner att vår kärlek är äkta och sann, ifall vi är goda.

Den symboliska människans vara betyder inte att hon dör fysiskt, men det subjektiva varat blir objektivt genom en total befrielse av den själsliga orgasmen som därigenom kommer att skapa oss samman med allt existerande liv i universum, och tända upp en kärlekens kropp i oss, vars strålar börjar fungera som ett slags språk mellan oss själva och allt annat levande i kosmos.

Nordpolen är det bästa växthuset för vår orgasm. Men Mount Everest är faktiskt ett strå vassare. Folk bosatte sig där uppe i Tibet för att ge deras orgasm en chans att växa i styrka och kraft. De utvecklade vama marga, en slags tantrisk teknik för att försöka integrera sin sexualitet med sin personlighet.

Men all äkta kärlek utvecklas genom lidande och besvikelser. Den som vill nå fram till den gränslösa orgasmens skönhet, måste först svälja den bittraste sorgen som kan uppbringas på vår jord. Det är testen vi måste genomgå. För att kunna få det bästa måste vi visa att vi kan ta emot det sämsta. Vi ska därför inte känna oss nerslagna då vi erbjuds det värsta vi vet.

För den politiska människan erbjuds meditations-sex och hela Oshos ashram i Poona handlade om denna så kallade mjuka sex som i Indien kallas Shiva-och-Parvathi-sex, som de utför i Kailasha i Himalaya och ormen på Shivas huvud symboliserar orgasmen som tagits upp till huvudet, hans phallos-kraft. Men Shiva-sex är ego-sex. Och den kundalini-kraft som det påstås att de kan lyfta inom sig då de älskar, alltså orm-elds-kraften, är inget annat än en ego-makt. En sex-akt utan kärlek och utan själ.

Men denna ego-sex som den normala människan utför är inte skadlig eller medvetet ond som den sexualitet som den prästerliga människan strävar emot,

Den äkta konstnären utvecklar sin orgasm genom att vända sin andra kind till och ackumulerar därmed i sig själv en spänning mellan omgivningens hat och sin egen kärlek att inte slå tillbaka. Och en jungfrufödelse kommer då senare till stånd av hennes symboliska personlighet. Falken. Horus-människan.

DEL 1 SKAPANDET

Den skapande processen, vad den är för någonting?

Sokrates gav sig aldrig på den här typen av frågor, var mera intresserad av moraliska problem.. Men Platon försökte sig på att analysera den skapande processen, vad den egentligen var. Men efter honom är det ganska tunnsått med texter om det skapande momentet, fast Rollo May skrev en bok om detta ämnet, men kommer inte ut med något nytt.

Erik Fromm är bättre i sin “Konsten att älska”, som är en slags Pollock-målning, för Fromm försöker hela tiden att referera till helheten, men lyckas aldrig sätta fingret på själva grundfrågan, vad skapandet är. Men Platon lyckas heller aldrig fånga in det skapande momentet begripligt för oss som dväljs i det västerländska medvetandet.

Fast sökandet efter kärlek var målet för de präster som sökte sig bort från Gamla Egyptien, till de grekiska öarna och till det så kallade Israel, efter sammanbrottet i den egyptiska prästklanen för 4200 år sedan, då den så kallade Brahminska lilla gruppen bokstavligen sparkades ut från Egyptien och tog sig fram till Babylonien, den gruppen hade redan lämnat kärleken bakom sig och var intresserad av en experimentell sanning som de testade genom ritualer med mantra i så kallade pujas.

En liten grupp av egyptiska präster tog sig fram till de grekiska öarna för att där utreda kärlekens väsen, helt ointresserade av experiment med olika delsanningar. Svallvågorna från denna lilla gruppen tar sig fortfarande upp på stranden till den västerlänska kulturen och håller kärlekens väsen ännu högt vid liv som det kanske viktigaste av allt att söka i den västerländska civilisationens labyrint. Paradoxalt nog verkar det västerländska samhället vara vetenskapligt. Men det är bara på ytan. För sanningen har varit mer eller mindre död och begravd i västerlandet i flera tusen år. Och i den västerländska människans undermedvetna är fortfarande längtan efter Eros intakt, och denna längtan får henne att intensivt söka efter den peak-upplevelse som Abraham Maslow satte upp som högsta mål för en individuell människas strävan under sitt liv här på jorden, men denna peak-upplevelse är inget annat än en längtan efter en själsligt betingad orgasm som kan få människans hela personlighet att i sitt ursprungliga och äkta skick plötsligt bryta fram i ljuset av hennes vardagliga liv och göra henne fri från alla objekt omkring henne, få henne att äntligen uppleva att den efterlängtade lyckan finns inom henne själv och att alla har den och att den är det egentliga målet för vårt liv.

Och den judiska prästliga gruppen kom till slut fram till det så kallade förlovade landet, Israel, och de var nära knutna till den här lilla gruppen som tog sig fram till öarna i Grekland, Judarna var helt involverade i sökandet efter kärlek, hade släppt sanningen. Fast varken judar eller greker kom att direkt influera den västerländska civilisationen, detta hände först då den hermetiska konstnären Jesus Kristus steg in på scen..

Det första misstaget som de Brahminska prästerna gjorde var att tro att det inte var någon skillnad mellan kärlek och sex.

De trodde att de kunde dricka upp varje kvinnas sexuella kraft genom att utföra en puja och därigenom sända henne ett speciellt mantra som kunde bidra till att suga upp hennes kraft och fylla upp de Brahminska prästerna med makt och intensiv känsla av att nytt uppfriskande liv strömmande in i deras kroppar, likt en blod-transfusion, men denna grymma distans-transformation genom en mantra-ritual att dricka upp en kvinnas blod som en häftig kick, ett sjukt knarkande, skapade bara ett uppblåst, perverst, sadistiskt och grymt ego i de Brahminska
prästerna och vi kan faktiskt säga att hela den Brahminska prästerklanen därigenom utvecklade ett ofattbart omänskligt och psykopatiskt beteende.

Vissa grupper av människor som dessa präster sociologiskt klassificerade som t.ex. Paryar ansågs av Brahmins så omänskliga och låga att de inte ens hade tillstånd att röra vid en brahminsk kropp.

De Brahminska prästerna var totalt fria från varje form av skapande känsla, kärleken som de valt bort från sitt medvetande var alltså symbolen, bilden, ansiktet, det unika, det personliga, när t.ex. Kadinsky extatiskt skapar ihop sina dynamiska färg-expressioner på sin vita duk händer detta på grund av en intensiv kärleks-upplevelse mellan honom och All-medvetandet, essensen av Kadinskys uppenbarelse av sig själv som så kallad människa är totalt närvarande, ju öppnare han är desto mer av all-Medvetande blir han.

Men, det ska också framhävas, att de Brahminska prästernas kunskap om människans väsen och manipulerandet av hennes skepnad är så överlägsen de västerlänska psykoanalytikernas, psykologernas och filosofernas kunskap att vi inte ens kan säga att det rör sig om en mätbar skillnad, men om ljusårs avstånd mellan dem.

Det som är kindergarten för Brahmins att kunna känna vibrationer och utstrålning är redan långt bortom de västerländska psykologernas förmåga och medvetande.

Västerlandets kunskap om människan är rena dårhuset. Totalt förvirrande.

Vi kan tydligt se detta i deras uppfattning av sexualiteten. Den rena känslan att vilja ligga med någon kommer från All-medvetandet. Den känslan kan aldrig manipuleras fram.

Vi kanske står i kön på rulltrappan som färdas uppåt och på andra sidan ser vi den färdas neråt och möter blicken på en kvinna och vi träffas kanske en halv sekund av en strålning som totalt tumlar om oss, två personer känner plötsligt en sådan ofattbar lust för varandra, att de kan faktiskt ge upp hela världen för att komma samman.

Bomben i Hiroshima

Ondskans centrum i världen skulle kunna hittas exakt på den plats
där atombomben i Hiroshima exploderade.

De grymmaste människorna på jorden skulle då vara japaner,
för Amerika upplevde det så,

Japaner kommer från eskimåer. De är kallblodiga.
Men det betyder inte att de också är grymma. De
sökte sig kanske för 10 000 år sen till nordpolen.

De sökte det statiska, det frusena vattnet. De ville leva i
skuggan av det absoluta.

På natten i den hårda kylan då
de kom ut ur sin iglo var allt tyst och orörligt,
de kände sig lugna och avspända, inget hotade dem
annat än klimatet. Men de hade gjort någoting positivt
av det negativa. Den ödsliga platsen och den ovänliga
kölden hade skapat ett fridfullt och fullödigt inre liv, de
hade döden omkring sig, men inom sig kände de sig
ytterligt levande. Det var kanske därför som John Lennon
älskade Yoko Ono, hon kom från den symboliska
nordpolen.

Dessa människor i det kalla klimatet kunde där känna
en stark kärlek till det statiska medvetandet. Och det var
säkert därför dom emigrerade till nordpolen för att få
känna en statisk frid i sitt hjärta från sitt medvetande.

Och Amerika bombade Hiroshima och Nagasaki därför
att dom fruktade detta statiska medvetande som
japanerna bar inom sig som det högsta tillståndet att
efersträva.

Amerika hade valt det dynamiska, runt omkring dem
skyltfönster, bilar, bussar och olika maskinljud, men
på insidan i hjärtat var det tomt och tyst.

KONSTNÄREN ÄR ALL-MEDVETANDETS SON

Det här är ett tankeexperiment. Det finns kanske 2-3 millijarder präster och sådana involverade i prästerlikt tänkande.Och det sista kriget kommer att stå mellan dessa präster och det äkta och ursprungliga all-medvetandet. Detta krig har egentligen pågått sedan tidernas begynnelse Och på sätt och vis kan vi se det i grottmålningarna i Altamira.
Bisonoxarna symboliserar den yttre världen, hästarna den inre världen. Och det har alltid varit ett osynligt krig mellan dessa två olika viljor, det kan enklast uttryckas som ett krig mellan ont och gott.

Andra krig, t.ex. Karl den tolftes krig från Fredrikshall fästning i Halden 1718 emot Norge,
är som att slåss mot väderkvarnar, som Don Quixotet.

Bagavadgita, (Mahabharata) är ett försök att gestalta kriget mellan ont och gott, fast det
känns diffust, högst oklart. och det beror på att texten är omredigerad så många gånger
av Brahmins att kanske endast 30 procent är kvar av orginal-manuskriftet.

Jag vet inte varifrån ordet Gud kommer, kanske från Ecknaton eller Moses. Men förståelse av
det äkta all-medvetandet går genom konstmåleriets symboliska gestaltning. Och ifall den bilden
tappas kastar sig religionen och prästerskapet omedelbart in på scen, tar över makten
och blåser ut den äkta livslågan i människans hjärta.
.
Målningen där Vishnu ligger på ormbädden med Laksmi vid hans fötter, men här
är hans namn egentligen Narayana, som kommer från Dravidien, ett språk från
södra Indien, är nog för att hålla medvetandet om det äkta all-medvetandets existens vid liv
så att prästerskapets smusslande med det falska imiterande all-medvetandet aldrig
mer skulle få en chans att kunna suga sig fast igen som en mantra-besvärjelse på
mänsklighetens hjärna och förslava hennes själ i mörkret och dricka hennes kropp
tom på blod.

Det skulle räcka med en 15 minuters teve-film om målningen Naga Sesa och en vacker
röst som berättade fakta för oss, för att kunna få hela världen att tydligt se länken
mellan människan och All-medvetandet och att den består av en speciell typ av strålning
som framkallar symboler i människans hjärna och att strålningen aktiverar det sanna,
det goda, det sköna och det heliga inom henne.

Kontakten mellan människan och all-medvetandet är alltså en skapande process, därför
kan förmedlandet av generella budskap från all-medvetandet tas emot och göras
begripligt för mänskligheten endast genom en konstnärs försorg. Prästerna (psykologer,
psykoterapeuter, psykiatriker, socialarbetare ) är för det mesta intrellektuella
kunskaps-maskiner utan någonsomhelst skapande känsla, men däremot en uppsjö
av avund till de skapande individerna, därför att dessa präster kanske kan känna intuitivt
att all-medvetandet s k a p a r en kontakt, inte mekaniserar eller intellktualiserar fram en kontakt.

Kriget eller konflikten mellan ont och gott känner jag är på väg emot en permanent lösning.
Individuellt kan den lösas bara genom att vända andra kinden till.
.

ALL-MEDVETANDETS KÄNNETECKEN

Sex speciella kännetecken av All-medvetandet,

dess kunskap är obegränsad och det vet allt om alla varelser samtidigt,
dess makt är suverän,
och det kan göra det omöjliga möjligt,
det har kapacitet att stödja allt och alla med sin vilja,
förlorar sig aldrig i det dynamiska
Och dess uppenbarelse är lysande.

Jorden måste bli fri från präster, fri från kyrkor, tempel, mosques,
synagoger och bönehallar, fri från religion.

Människan måste bli subjektivt motiverad och hennes värden absoluta

Postmodernismen med sin värderelativism
skapar en totalt objektivt motiverad människa som blir helt beroende av
sin omgivning, en flock-människa, en hord-varelse, utan individualitet,
det är Jacque Darridas människobild.

Vi har tre grupper av människor grovt räknat, prästen, politikern och konstnären,
politikern är den normala människan, ego-varelsen, hon är ej grym och direkt skadlig,
hon kan leva tillsammans med konstnären, som är den symboliska människan,
politikerna är ej perverst grymma som de buddhistiska prästerna under Dalai Lamas regi.

Det första steget emot en god värld är alltså en slags syntes
mellan den politiska människan och den symboliska.

Shakespear, Dante och Goete var överklassens präster, de gjorde sociologi av religion,
de var det imiterande och falska all-medvetandets auktoritativa motivatörer, och genom sina
hjärtlösa och uttorkade texter sände de mänskligheten rakt ner i mörkret.

Rama-Krisna och Vivekananda, två präster som gav myror i huvudet på Indierna.
Ramana Maharshi, en annan präst som spred det imiterande medvetandet omkring sig,.
sadistiskt,

Krisnamurti var däremot en konstnär.

Swedenborg, en naiv astral infiltratör för det imitativa.

VISHNUS LILLA SKARA

Babylonien har aldrig väckt mitt intresse, däremot Egyptien, (jag älskade t.ex. Joan Grants trilogi om det gamla Egyptien), men filosofin om Vishnu kändes som att ha hittat hem igen. Jag började inte där. Jag föddes faktiskt i Norge, i kalla Norden. Jag avskydde alltid vintern. Och drömde om bosättning i Frankrike. Det var lagom varmt där. Ingen snö. Men jag kom aldrig dit. Jag besökte Paris några gånger, så där hastigast, det var allt.

Jag kom inte från eskimåerna, som kineserna, koreanerna, japaneserna och de nordamerikanska indianerna och jag kom inte heller från den afrikanska människan som dväljdes i tropisk hetta, jag kom från Vishnus lilla skara, H.C.Andersen och Walt Whitman kom från samma skara. Och Dan Andersson, som hade Bagavadgita på nattduksbordet.

Bernt Staf, Thorstein Bergman, Fred Åkerström och Cornelius Wreeswik kom också från Vishnus lilla skara, utan att direkt vara medvetna om det.

Bob Dylan, som är jude kom också från Vishnus skara och under 1900-talet var han otvivelaktigen det goda medvetandets individuella uppenbarelse i världen, även om han hade konkurrens av Samuel Becket, Selma lagerlöf, Paul Celan och Martin Luther King.

Att hitta en god människa är som att leta efter en nål i en höstack.

Varför jag inte stack ner till Altamira i Norra Spanien och slog mig ner där en tid för att undersökte ifall vibrationerna från all-medvetandet även idag kunde kännas.

Hur verklig var egentligen iden om att konstnären i de spanska grottorna reflekterade symboliskt all-medvetandets strålning på väggarna som konstmålningar i vissa utvalda grottor, som inte fungerade direkt som tempel eller utställningslokaler, men mera som en slags samlingsplats för allmänheten, ett kultur-hus.

Det stora problemet var att det inte fanns någon bok om detta ämnet. Vishnus filosofi fanns i metervis av böcker, men också honom hade jag fastnat för genom symboliska målningar av olika tillstånd av all-medvetandet.

Jag visste genom min egen erfarenhet att Brahmins präster hade valt bort kärleken från sin världsuppfattning, att de var intresserade av en experimentell sanning. De var alltså emot Vishnu, hans värsta fiende. Därför förvandskade de Vishnu till en Brahmins Gud i sina texter, t.ex. i Puranas.

Men målningarna fanns fortfarande kvar i sin symboliska rikedom. Jag letade i Södra Inden efter Vishnus ursprungliga plats, var någonstans han uppstod symboliskt. Jag var ej säker.

Och att det fanns en koppling mellan Altamira, Pyramiderna och Vishnu sysselsatte mig oavbrutet.

Jag är väl lite insnöad men jag gillar att tänka på sådana saker. Hur som helst är min relation till Vishnu intensiv, jag fann fram till honom, det kändes som att ha hittat hem igen tillbaka till ursprunget. Norge var platsen för min fysisk födelse. All -medvetendet ger en symbolisk födelse.

DEN FÖRSTA MODERNA DAGEN

Vi måste börja fira den första moderna dagen (Sokrates födelsedag) som en speciell dag i almanackan (kanske som en allmän helg) för att åter ta upp Sokrates öde i ljuset. Och ifall alla ärliga bloggare en aning vågade följa i Sokrates frigörande spår och om blog.catalog.com i sin bloggersUnite.org vill stödja detta iniativet skulle det ej vara omöjligt att världen blev lite godare .

För Sokrates var den förste moderna konstnären, en mycket egenartad man som faktiskt vågade var sig själv ända ut i fingerspetsarna, trots att han inte kunde förvänta sig någonting av samhällsomgivning för det i form av ökad materialism eller ens känslomässig uppskattning i form av sympati, vänskap, eller att bli omtyckt i allmänhet.

Han gav sig själv till sina medmänniskor helt och hållet som en total frihet ( resultatet av en moderna människas befrielse) utan minsta lilla villkor till sin omvärld och var därmed också beredd på att möta även den yttersta ondskan i den andre, även om han därigenom kunde bli dödad för det.

Vi kan säga att han var en av de få som tagit sig förbi döden, att den nu var abstraherad i hans varelse, istället för att känna en subjektiv rädsla gav han sin omgivning en objektiv autentisk förlåtelse, han var full av en mystisk barmhärtighet som måste ha kommit från hans sammansmältning med det äkta all-medvetandet. då han på gator och torg i gamla Aten som säkert inte hade mer än en population på 100 000 invånare på den tiden och som alla förmodligen kände igen honom på hans yttre skepnad, där han inte bara gick omkring som Kenta och Stoffe i ” dom kallar oss mods”, fast jag tror ingen betraktade honom som någon slags byfåne och han behandlades säkert med större respekt än den som gavs till Van Gogh av bönderna i södra Frankrike, men också försökte skaka om människornas tankar i raka höggradigt koncentrerade samtal med vanligt folk han stötte på ute på gatan och hans samtal kallades senare Sokrates dialog och handlade om vad kunskap-är-i-sig-själv.

Han hade alltså tagit sig en otillåten frihet att verka som en modern konstnär, (han målade med ögonen), och han själv var faktiskt en form av en modern tavla som vandrade omkring bland folk i den heta solen.

Men hur många förstod honom?

Platon förstod och några andra gräns-modernister.

Vi skulle ha följt Sokrates. Men prästerskapet, som alltid skruvar politikernas tankar så listigt att politikerna inte vet om att de är styrda av prästerskapet, de viskade i politikernas öra, att Sokrates ej trodde på gudarna och dessutom sådde förvirring i ungdomens tankar. Och de dödade därigenom Sokrates.

Grekland hade ingen Gustav Vasa, som kunde genomskåda prästerskapets ohämmade ondska och därmed sätta dem på plats.

Det hemska var att Italien som då kallades Romaväldet och som njöt av att beskåda på allmänna arenor hur blodtörstiga lejon gav sig på små grupper på kanske 10 till 15 personer av oskyldiga kristena och som senare visade sina klor genom Mussolinis fascistiska skepnad, tog över makten från grekerna om hur medvetandets framtid skulle formas och istället för det grekiska alfabetet och den grekiska filosofin som var knuten till gamla riket i Egyptien fick vi det latinska alfabetet och den blodtörstiga och råa ondskan från Vatikanen som skulle komma att bli den viktigaste kultur-formaren för hela västerlandet.

Den symboliska bilden som Sokrates så hängivet grävt fram från de djupaste mörkren begravdes pånytt. Den förtryckte konstnären användes för porträtt-och-landskapsmåleri, men som från en ny stormvåg från det modernistiska-Sokratistiska slet sig helt fri på mitten av 1800-talet under namn som t.ex. Kierkegaard, Nietzsche, Van Gogh, Kadinsky, Klee. Picasso osv.

Sokrates är det heliga inom oss, en äkta mänsklig uppenbarelse utan sköld och vapen som kan förlåta sin mördare utan negativ blick.

BAKOM HANDLINGEN

Bakom våra handlingar finns för det mesta en värdefilosofi, som kan vara en moralisk, som i så fall kommer från det imiterande all-medvetandets negativa strålning på vår hjärna och då som en falsk ordning eller också kan våra värden ha ett motsatt syfte, att vi istället för en anpassning till den yttre världen och dess civilisation med sina falska värden arbetar medvetet för att nå en inre anpassning till den eviga världen, genom en födelse och utveckling av själen, direkt från våra egna känslor, som vi på djupet av oss själva ställer oss helt öppna inför, så att vi därigenom kan synkronisera in oss känslomässigt på det äkta all-medvetandets sanna intentioner (strålning) på vårt liv genom dess objektiva och absoluta värden, det sanna, det goda, det sköna och det heliga.

Varje människa, om hon inte förlorat kontakten med sig själv, är preparerad med vissa bestämda subjektiva värden, är alltså mål-inriktad, hon vill någonting med sitt liv och är till viss del styrd av sin vilja som motiverar henne till vissa bestämda handlingar. Den negativa strålningen vill dra in henne i världen, suga upp henne i världs-ordningen, få henne kontrollerad, hon svarar i regel positivt på det, hon försöker utbilda sig, nå en hög position i den sociala hierarkin, inriktar sig på att få en någorlunda hög lön, själen, känslan av att få vara fri, längtan efter att leka, ha kul förträngs, kontrolleras, hon blir en plikt-trogen löneslav, fångar sig själv i sina ambitioner, alltid upptagen med att försöka nå upp till sina mål, ha framgång, vinnaren är hennes ideal, hon är så långt borta från Sokrates det går att komma, traditionell ej modern, hon löser sina problem genom en tablett, hon tror på doktorn, men inte på all-medvetandet, hon imiterar sig själv, är det imiterande all-medvetandets lätrjunge, hamnar aldrig på psyket eller i socialnämndens register, och behöver sällan skämmas och avlastar sig sina skuldkänslor genom 20 minuters meditation med mantra om dagen och är ej intresserad av objektiva värden, även Peter, kanske den närmaste av lärjungar till Jesus förnekade honom, och sedan fadern i himlen övergav honom på korset, och det förstod han inte, varför han lämnades ensam, men han utlämnades till den nakna sanningen. Och den är absolut. På slutet blir vi alla helt ensamma. Även all-medvetandet kommer att dra sig undan oss. Så vi kan möta det absoluta absolut.

Nerhukad på böjda knän uppkavlade skjortärmar en cigarett mellan fingrarna på golvet en vit duk uppspänd Jackson Pollock använder penseln likt en trumpinne han är totalt koncentrerad helt öppen för all-medvetandets osynliga strålning oerhört sensitivt reflekterar han direkt på duken sin unika upplevelse av situationen skapar symboliskt en ny bild åt oss för vårt goda medvetande

Han befinner sig helt perfekt mitt inne i det maximala utvecklandet av en god och sann personlighet, i en autentisk kärleks-upplevelse av sammansmältning med det äkta all-medvetandet och den unika symbol han frambringar på sin duk. Han abstraherar sig själv högre upp på sin uppståndelse av sig själv som en renodlad symbolisk människa.

Konstnärens högsta värde är att försöka bli ett med all-medvetandet.

SOLEN OCH MÅNEN

Solen, ögat och magen jobbar tillsammans för att få ihop en bild på vår hjärna, månen, hjärtat och sexorganet skänker bilden dess känsla. Och den skapande symbolen, var pusslas den in?

De elektro-magnetiska vågorna eller strålarna som träffar ögat
och som blir en bild på hjärnan som vi kan förstå och som kan orienterar oss i tid och rum kommer från solen eller t.ex. från någon lampa. Denna strålning är neutral.

Men strålningen från det s.k. astrala fältet som är det imiterande falska all-medvetandets skepnad och som tränger in i vår hjärna då vi sover och skapar de flesta dröm-bilder är negativ. Men det äkta all-medvetandets strålning är positiv.

Den symboliska världen som för 12 000 år sedan förmedlades genom en konstnärs försorg som konstmålningar i grottor splittrades upp senare av prästerskapet som då tog över kontrollen av det mänskliga medvetandet genom sin BLACK MAGIC och den symboliska världen formades då till en dialektisk värld på gott och ont, som det heter i myten om Adam och Eva.

Det äkta och ursprungliga all-medvetandet strålar ut fyra absoluta värden, det sanna, det sköna, det goda och det heliga, Och den astrala världen strålar ut dess motsats, det falska, det onda, det groteska och det oheliga.

Den äkta konstnären i sitt symboliskt medvetande, som t.ex. då Pollock direkt och spontant ger sin unika upplevelse av det äkta all-medvetandets strålning genom sin dropp-tecknik på en vit duk, och skapar en sann och skön vision av helheten. Jackson Pollock gick i jungiansk psykoanalys en längre tid. Flera av hans målningar är kanske de viktigaste dokumenten under 1900-talet för uppväckandet av vår begravda känsla för helheten. Han skulle kunna bli en värdig nobel pristagare postumt i konstmåleri.

Grovt skissat, det är strålning som aktiverar vår hjärna att skapa bilder, och det verkar som att vi har en associerande symbolisk hjärna som bringar fram ett symboliskt universum på ont och gott. Det goda symboliska universumet är vägen till evigheten. Men det onda symboliska universumet, den s.k. astrala världen förmedlar en individuell strålning på vär hjärna, vissa som t.ex. Madam Blawatsky fungerade direkt som en länk från något astralt väsen, även om en sådan kontakt är till för att förvirra ska den inte kunna välta jorden.

Strålning är varken medvetande eller vara, den framkallar både medvetande och vara, men är i sig själv ett slags språk, det allra ursprungligaste språket som håller kontakten levande mellan universums delar.

Shiva i oss är vår personlighets underkastelse av det prästerligt ihopmonterade falska medvetandet som strålar emot oss av astral uppenbarelse, och Brahma i oss är vår skapande personlighet, konstnären, som prästerskapet stängt till ögonen på, så att han inte ska kunna skapa sin symboliska konst och att han inte ska kunna upptäcka prästernas smusslande med sina black magic ritualer som inte sällan innehåller offrandet av små barn för att kunna hålla humöret uppe på de perversa blod-drickande mantra-körerna.

Och Sokrates som egentligen är den förste moderna människan fick först på 1800-talet sina efterföljare då modernismen på allvar starade upp i samhället och då det handlade om inom konsten att på nytt återupprätta den symboliska konsten som det goda ögats gloria.