Monthly Archives: April 2009

ALL-MEDVETANDETS DAGAR PÅ JORDEN

Millioner av människor besöker Sai Baba i Puttaparthi, de sitter i en stor grupp på den hårda sanden som torkat i den heta solen framför det palatsliknande templet och när Sai Baba kommer ut på terassen går det en suck genom hans beundrare och de tror att det är kärlek de känner i sin kropp från Sai Babas vibrationer. Men Sai Baba utstrålar inte kärlek. Han är en så kallad mantra-docka. Han har en stor grupp av tränade mantra-präster omkring sig som håller hans personlighet uppe, Sai Baba är endast ett vackert dekorerat verktyg för alla dessa vibrationer från hans mantra-yantra-prästerskap, men han kanaliserar själv dessa vibrationer han får från sitt prästerskap rakt ut ur sin kropp till alla dem som sitter där framför honom och dyrkar honom på den hårda och brunaktiga sanden, det gör han med sin hjärna, alltså med sina tankar. Och alla dessa vibrationer som då tränger in i hans beundrares kropp är perverst sadistiska och framkallar skuld och ångest i deras personlighet. Men de förstår inte att han faktiskt dödar dem mentalt genom dessa vibrationer. De tror fortfarande att det är kärlek han ger dem, det är som i Orwells bok, “1984”, att hat är kärlek och krig är fred.

Sai Baba är en värsta sortens vävare, och genom sin mantra-präst–grupp som inte är mindre än 50 000 människor, varav 30 till 40 av dem befinner sig inne i hans palats och de andra är utportionerade i många små grupper runt Puttaparthi skapar han ett svart magiskt tryck på sina beundrare som sitter och suckar av kärlek till Sai Baba i det heta solskenet, och steg för steg äter han upp dem genom sin astrakta kannibalism som är möjlig genom de vassa och grymma vibrationerna som tränger in i hans publiks kropp,

han äter och äter, som en fet krokodil, han är andlighetens Idi Amin, och han leer och verkar så lycklig, äter och äter sina beundrares hjärtan, sina beundrares inspiration, sina beundrares lust, sina beundrares entusiasm, äter och äter som en fet krokodil som en fet Idi Amin, dricker och dricker sina beundrares blod, sörplar i sig, glas efter glas av fräsht blod, av fräsht och ljummet blod, dricker och dricker som en törstig elefant, slicker i sig det goda, och slickar sig om munnen, tillfredsställd och lycklig.

Och för att ge en bild av Sai Baba, alla som läst Kalle Anka av Disney, kan ni se björnligan, kan ni se ansiktet på en av dessa i björnligans grupp, och liknar han inte Sai Babas ansikte? Walt Disney gav alltså en riktig bild av Sai Baba redan på 50-talet. Genom sin konst kunde Disney visa oss sanningen om ondskan. Sai Baba är alltså en grotesk, grym och ofattbart hemsk skapelse. Hans beundrare var också manipulerade av hans glansfulla byggnader. bländade.

Genom kärlek är det alltså inte lätt att finna Gud. Men genom skönheten kan vi känna oss fram i det moderna måleriet som en blind tar sig fram på vägen med sin käpp, känna någonting av det gudomliga frammålat i färgerna mellan de olika linjerna.

Världen är full av vävare, av spindelvävsvävare, av spindlar i mänsklig form. Den värsta sortens vävare är sådana som bara väntar på att du skall förlora balansen, en halv sekunds obalans är tillräckligt för att de ska sätta nålen i dig, dessa vävare kan kallas för tysta mördare vävare, och de spinner upp sitt nät snabbt som blixten, fångar dig och börjar äta dig, de sätter helt enkelt en stark press på dig genom sina vibrationer, försöker att framkalla rädsla i dig, frammana rädsla i dig, framtvinga rädsla i dig, och du känner dig hotad, Sicilen-maffian i New York City är ett typiskt exempel på den sortens vävare.

Vävarna i världen väver sina nät, spinner sina trådar mellan sig själva och sin nästa, spinner och spinner, äter och äter, och spinner och äter, sover och spinner i drömmen sina nät, för att äta och sluka sin nästa, och hela detta nät av tusentals millioner vävare som väver kallas för Det Astrala Vibrations-och-Strålnings-Fältet, ett slags magnetiskt och magiskt fält där det handlar om att attrahera, dra till sig lämpliga offer som mycket enkelt kan slukas, eller sådana offer som gradvis försvinner ner i den andres mentala mage, och alla dessa vävare har på sätt och vis Aristoteles som sin Mentala Fader, men vad händer med Platon-människan, den ide-bärande-personligheten, kan hon överleva i det här astrala fältet?

Hon kan det, men känner sig som en främling på alla platser hon vistas tillsammans med människor, känner sig alienerad, känner sig oälskad därför att hon förväntar sig kärlek, känner sig alltid missförstådd därför att hon förväntar sig sanning i sin relation till sin nästa, hon tror på kärlek, hon tror på Gud, hon tor på godhet, hon tror på rättfärdighet, hon tror på skönhet, hon tror på paradiset, hon tror på att jorden har plats för det gudomliga, hon lider ofta, men hennes ideer håller henne uppe, hon söker och söker efter kärlek, ger aldrig upp, fortsätter att leta och leta, hon är en kärleks-sökare. en äkta Platon-människa, men hur många sådana här Platon-människor kan vi finna på jorden idag? 200 millioner? 20 millioner? 200 000?

EN DIKT JAG SKREV FÖRRA ÅRET

Hennes ögon bygger väggar mellan oss
Jag är ensam
Orden kommer tillbaka från
hennes lilla navel
Hennes läppar hör mig inte längre
i kyssen
Hon kan inte se mig
På botten
Av hennes sorg
Hon går i luften
Jag sover i hennes skugga

Hon kommer aldrig att väcka mig
De heta väggarna stiger upp
På stranden
Jag hör gråt
Hon ser mig inte
bakom väggen
jag är hennes vatten
Det rinner tillbaka

KONSTEN ATT LEKA ENSAM

Jag läser Google analytics. Jag har inte en enda läsare till min blogg. Då jag flög ner till Indien 1992 hade jag inte en enda vän. Och efter 17 år i Tamil Nadu har jag haft tre besök av svenskar, två kvinnor som skulle skriva en artikel om mig i ett svenskt magasin. Och en annan kvinna, Britt-Marie som kom hit ensam efter att ha besökt Sai Baba på hans ashram utanför Bengalore 1999. Jag vet inte varför jag alltid färdas ensam på mina resor, Mina samtal är för det mesta med mig själv. Jag lever huvudsakligen i mitt medvetande. Det är därför jag älskar Samuel Becket. Jag känner igen mig i hans figurer. Malone. Den onämnbare. Han skildrar den obotliga sorgen, men med en humor som får mig skratta ibland så tårarna rinner.

När jag blickar ut ur mig själv ser jag den matematiska kvantitativa magiska cirkulära gränslösa oändligheten och Kopernikus sa att det finns inget centrum på den världen, därför om man tittar på stjärnehimlen ser den likadan ut i alla riktningarna. Men varje människa är ett centrum och när jag pratar till dig svarar du utifrån ditt centrum. Och detta centrum är det specifikt mänskliga, som är bortom Kopernikus stjärnehimmel. Och varför får jag inte kontakt med detta specifikt mänskliga i andra, då jag har kontakt med det i mig själv. För detta så kallade medmänskliga äkta engagemang som är vårt sanna centrum, att kunna svara andra spontant och rakt, utan att vilja ha något, utan att försöka manipulera någon, men öppet och ärligt bemöta sin omvärld jobbar jag faktiskt med att försöka förlösa i mig själv, men lämnas ensam.

Jag lever ett slags parallell-liv, jag hungrar inte efter lust, men efter att försöka förstå varför jag är här och få veta hur allt hänger ihop, och inte behöva springa omkring som ett av dessa yra höns i en osynlig bur av ångest och skräck för att undfly hotet, stressen att plötsligt utplånas eller lemlästas av en ondska utan ögon, av flygande ord på sanskrit som sågar sönder oss i små köttbitar, tömda på blod och liv.

Jag vill känna att mina steg emot mig själv är fria från skuld. Att jag kan få älska min själ utan att behöva kastas i fängelse. att jag kan få bli en allmänsklig individ utan att behöva brännas på bål.

Jag letar efter känslan att få vara här i världen utan att tyngas ner av omgivningens låga krav på sig själva.

DU ÄR DITT MEDVETANDE

Vi är vårt medvetande, även om det på sin högsta höjd blir ett äkta all-medvetande, är vi som vi är just för tillfället,

Ingen ska komma fram till oss och påstå att vi måste utbilda oss i mera medvetenhet eller ge oss någon slags teknik för att höja vårt medvetande eller säga att vi är sjuka därför att vi är som vi är,

Vi lever i mänsklighetens kropp, vi har kanske inget eget hus eller egen mark, men en liten röd bil och bor tillsammans med en kvinna i en lägenhet.

I medvetandet finns många länkar. En går till all-medvetandet. En annan går till det förflutna. En mycket speciell länk går till den astrala världen. Och den kanske viktigaste länken går till själen. Men den länken kan ej aktiveras ifall inte länken till all-medvetandet är påslagen. Men alla dessa länkar är för det mesta passiva inom människan, vi kan inte knuffa henne i en bestämd riktning, för beslutet att börja utveckla sig måste komma inifrån henne själv genom en bestämd önskan.

Vi kan inte säga att medvetandet är detsamma som mind eller psyket eller det mentala. Medvetandet är det största av alla mysterier. Egentligen ska vi inte kunna skilja oss från vårt medvetande, vi är vårt medvetande. Vi har alltså inget omedvetande. För ett medvetande kan aldrig bli omedvetet. Vi skulle möjligtvis kunna bli omedvetna, men också det är omöjligt då vi är vårt medvetande.

Medvetandet klan aldrig dö, det är evigt.

Varje människas medvetande är aktiverat av all-medvetandet. Och varje medvetande är fött ur själens livmoder. Hon ger oss vår form, vår speciella näsa. Även om generna är skulptören.

Och när vi dör skyddas vårt medvetande som en länk till all-medvetandet på en speciell plats. Det menas att vi kommer att finnas kvar som vårt medvetande efter vår död. Och då först kommer vi att kunna förstå vem vi är.

Det där helt nakna medvetandet utan fysisk kropp skulle kunna kallas för ett strålnings-fält. Fast det är osynligt och bortom alla fysiska lagar. Och varje människas medvetande är innerst inne detta unika strålnings-fält som är en slags skapande energi som i princip kan ta vilken form som helst.

Och när vi till fullo kan kontrollera vårt medvetande kan vi inte bara skapa symboler men också direkt materialisera detta medvetandet i fysiska uppenbarelser. Därför kan vi säga att människan är ett strålnings-fält som kontrollerat kan skapa precis vad hon önskar sig.

Människan är alltså en slags skapande energi. Hon kan skapa kärlek. Hon kan skapa fred. Hon kan skapa godhet. Hon tar ifrån sig själv och ger till den andre. Men i hennes strålnings-fält finns också destruktivitet.

När hon föds vet hon inte om att hon är ett medvetande. Hon lär sig gå. Hon lär sig kontrollera sin fysiska kropp. Men hon är inte nöjd med det. Hon vill lära sig gå på vattnet. Hon vill lära sig att kontrollera sitt medvetande. Hon vill lära sig förstå det symboliska universumet.

De brahminska prästerna säger inte att människan är ett strålnings-fält med en egen fri vilja, men de är medvetna om att det finns ett strålnings-fält inom människan som de redan på den tiden de var i Babylonien kunde manipulera med mantra genom olika ritualer.

MEDVETANDET ÄR MER ÄN LIV

All-medvetandet är alltings början.

I sina tankar målade detta all-medvetande plötsligt de första symbolerna, för honom var de inte symboler, men för oss så här i efterhand var de symboler.

Han hade inte varit död, men evig. Faktiskt är döden en imitation av det eviga.

Vi kan inte säga att han vaknade upp. För hur kan ett medvetande sova.

Han började tänka. Men hur är det möjligt utan objekt. Det är möjligt. För han tänkte subjektivt.

Utan att ha ögon hade han varit helt stilla i en slags evighetsblick. Hur länge? Ingen vet. Det eviga kan inte mätas.

Han började röra på sig i sitt medvetande. Och vad är ett medvetande? Är det ett ord bara som snickrats ihop men som ingen vet vad det egentligen står för. En modern variant av ande?

Medvetandets motsatts är inte det omedvetna, men faktiskt det medvetslösa. Ingen kan riktigt förstå vad det omedvetna är. Det är ett logiskt begrepp, skapat av en präst, inte av en konstnär.

Hur måla det omedvetna? Men det medvetslösa kan vi förstå. En som pendlar mellan liv och död. Men det omedvetna, det är ett magiskt begrepp, en liten ord-labyrint, som aldrig leder oss fram till nån egentlig sanning.

Men Sigmund Freud byggde upp hela sin nya psykologiska filosofi om människans väsen på just detta att hon hade ett omedvetet liv där hon kunde gömma undan sina personliga problem. Hans ide om detta spred sig snabbt över hela Europa genom hans radikala bok om dröm-tolkning och det yrvakna europeiska modernistiska medvetandet som i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var under expansiv utveckling fick plötsligt nått nytt att sätta tänderna i.

Men vårt medvetande kan ej begränsas till att definieras som ett aktivt tänknade, för vårt medvetande är mycket mer än det, det är själva essensen av vårt liv. Vi skulle till och med kunna säga att vårt medvetande är vår riktiga identitet.

Det är alltså totalt fel att säga att vi ska medvetandegöra det omedvetna, jag vill inte säga att Sigmund Freud ensam har sänt mänskligheten ut i mörkret att leta efter sin egen skugga, han har många medlöpare, t.ex. de tyska filosoferna, men fortfarande håller den västerländska ide-filosofiska inre cirkeln fast vid begreppet det omedvetna som en slags hörnsten för den Amerikanska och Europeiska kapitalismen, de Brahminska prästerna skrattar inte ens åt denna fatala blindhet ( kan de blinda bli medvetna, människan är redan medveten, fast ej utvecklat konsten att tänka ) som folket i väst ägnar sig åt, för den första experimentella grundsanning som Brahmins upptäckte var att mänskligheten utgjorde en enda Kropp, att människorna var sammanlänkade genom vibrationer och strålning, därför kunde vi säga “att jag är du”, fast den judiska filosofen Martin Buber förstod detta med “du-et” på ett annat sätt, genom kärleks-upplevelsen.

Och som Hermes sa att det som är över är under och det som är
under är över.

Klass-tänkandet och kast-tänkandet är det falska imiterande all-medvertandets ondskefulla symboler för ett sadistiskt-kapitalistiskt tänkande framkallat av ett dåraktigt uppätande av sig själv, alltså ett Uroborus, ormen som äter på sig själv som symbol för den grundläggande iden om att försöka äta upp den andre, och därigenom bli större och mäktigare, istället för att försöka älska den andre och den totala mänsklighetens gemensamma kropp, samexistera i fred och i kärlek.

Det är konsten egentliga uppgift att spegla All-medvetandets absoluta värdem genom skapande symboler.

DEN SUBJEKTIVA SJÄLEN I VÄRLDEN

Jag försökte att bygga upp ett litet ashram i Tamil Nadu för ett antal år sedan, ( jag startade faktiskt redan i september 1993), jag hade inga klara ideer om någonting, jag gjorde allting på känn, intuitivt, jag visste att den gången jag älskade med Margaretha sent på natten i hennes stora och röda trähus ute på landet, och jag var 18 år gammal och just hade köpt min första bil, kändes allting rätt.

Mitt ashram skulle bli min själ. Jag byggde det inte för någon människa, Det var skönt med Margaretha, men mitt ashram skulle gå bortom hennes kropp, hon initierade mig på min resa emot en upplevelse av den totala själens väsen, det var allt, vi skiljdes, men hon lever kvar i mig.

Men varje försök att levandegöra sitt själsliga subjekt i världen, sin egen unika uppfattning om vad själen i generell mening egentligen är, höja sin relation till det kvinnliga från ett ensidigt sex-plan upp till en allsidig kosmisk kärleks-samman-smältning med sin själ, kommer att stöta på ett hårdnackat och primitivt rått motstånd från den samtida mänsklighetens ofattbara hatiska avundsjuka.

Själens förverkligande är det mest avundade av alla projekt.

Jag såg mitt ashram ta form till ett slags modernt måleri helt symboliskt, bakom ashramet berget med dess vildmark där tigrar och elefanter vistades och framför ashramet dess motsatts den materiellt outvecklade och primitiva indiska civilisationen, och det lilla mini-ashramet som en symbolisk målning speglande min uppfattning om själens väsen intuitivt och spontant genom den strålning jag hade öppnat mig för på min hjärna från all-medvetandets absoluta värdefilosofi.

Mern det synliga som kom upp av min själ som ashram försökte dessa brahminska präster med hjälp av Dalai Lamas buddistiska präster och vatikanens präster omedelbart att hugga ner, destruera, smula sönder, stampa ner och förinta.

Och sedan min förra text den 7 april har dessa präster som tydligen är överkänsliga för kritik försökt hindrat mig på olika sätt från att gå vidare med min kritik av dem, det är anledningen till att denna text har dröjt.

SÖK DIN SJÄL

Den första handlingen du måste utföra, ifall du vill
följa All-medvetandets intentioner med ditt liv, är
att söka efter din själ. För en man är hon den kvinnan
han älskar över allting annat, hans dröm-kvinna
(och för en kvinna hennes dröm-man).

När du möter henne känner du att du äntligen kommit
hem, alla andra platser du har sovit har varit rasthus,
även huset eller stallet där du föddes. Hon är din återkomst.
Hon är din möjlighet att uppleva det eviga varat. Du
älskar med henne en timme.Och sedan fem timmar.
Och sedan 10 timmar. Och sedan tre dygn, och sedan
fem veckor. Och sedan tolv månader, och sedan förtio
år, och sedan tusen år.

Varje gång du lämnar henne gråter ditt hjärta. Du
tänker på henne varje steg du tar. Varje gång
du andas längtar du efter henne.

Du sitter på en träsoffa på en tågstation. Du vet inte
om det är i San Francisco eller i Frövi. Världen är
grå från nordpol till sydpol.

I dina tankar är du kvar i hennes kropp. Du fann henne
i ett lejons blick. Sedan brast allt. Murarna föll.
Även det största berget blev aska.

SKAPANDET 5

Den symboliska människan, Horus-människan, Brahma-människan, kärleks-människan. Var finns hon idag?

Och Jesus sa att den som är utan synd kan kasta den första stenen.Var Sokrates utan synd?

Varje födelse är lastad med en kollektiv synd. Människan är en syndfull skapelse, men inom sig bär hon fröet till en ny födelse i samma liv, en symbolisk födelse men den ursprungliga synden kommer inte att försvinna ut ur hennes nya liv, men förlora sitt grepp om henne, hon kommer att kunna använda synden positivt som en kommunikations-länk mellan henne själv och hennes omvärlden, en slags inter-universiell kabel-länk varigenom hennes så kallade kundalini-kraft kommer att strömma fritt mellan henne själv och övriga kosmos, både ut och in ur kroppen, vi måste därför försöka träna oss i att kunna känna detta flöde av synd i oss, det är ett mycket speciellt vara, ett upproriskt vara från det som gick snett vid själva skapelsen av vårt universum.

Bilden som målades av den första människan, och som skulle likna All-medvetandets uppenbarelse, var inte hundra procent synkroniserande med sin skapare. Människan kände sig därför som en kopia, kanske också som en dålig kopia, en Kain-kopia.

Och kvalitet betyder ett, medan kvantitet menas två. I skapelsen av människan fanns alltså stänk av kvantitet. Och hennes känsla av att inte vara helt unik och äkta, skapade hat i henne, en känsla som hon inte ville bära, men snabbt ta ut ur sig. Och detta ur-tagandet av sitt mindervärdes-komplex till All-medvetandet (som då blev ett beskyllandet av den andra för att vara det hon själv var) skapade en paranoid cirkel som blev själva grundkraften (och kanske är ur-driften) i det kapitalistiska samhälls-systemet.

Josef Heller, humorfull och djupa konstnär som i sin underbara bok “Någonting har hänt”, som jag verkligen njöt av att läsa, han fick mig faktiskt att gråta flera gånger, där han nämner mycket träffande den poranoida cirkelns vara för “döds-strålen”, som hierarkiskt går neråt från chefen till assistenten och till kontoristen, såsom den kapitalistiska samhällsmodellen nu är utformad och ingen har något fungerande motgift emot denna dödsstråle, och varje en som träffas av den blir en aning paralyserad och håller omedelbart mun och tappar tråden i hjärnan, folk tar en nervtablett emot detta fenomen och tror att det är en psykisk sjukdom, men är i själva verket en effekt av den bärande kugg-hjuls-konstruktionen av kapitalismen.

Människans avundsjuka till All-medvetandet är syndens orsak. Och hatet som avunden föder skapar den schizofrena dispositionen därför att dessa tysta isolat är oerhört sensitiva och har redan från födelsen en stark skuldkänsla av att samhället är sönderhugget i familjer, i rika och fattiga, i framgångsrika och misslyckade, i fula och vackra kroppar, i präster och konstnärer, och därför försöker reparera det förstörda och söndertrasade samhället genom att ta in dess konflikt i sig själva, bli symtombärare på ett schizofrent och galet samhälle, de är de anonyma frälsarna som håller civilisationens schizofrena vara flytande på en flotte av lögn och hat där mänsklighetens ansikte är dränkt i kosmetika och glamorösa sminkningar långt, långt borta från den första människans naiva uppenbarelse, utan någonsomhelstt sanning kvar i sitt ansikts-uttryck.

Ormarna Vishnu ligger utsträckt på symboliserar synden. De är totalt penetrerade av hans strålning som är helt god, deras rebelliska tankar är undertryckta och deras avundsjuka får inget fäste att komma upp från deras djupaste mörker, de är inte tämjda eller mekaniskt anpassade som Vishnus bädd, målningen säger oss att också de onda är välkomna till himmelriket ifall de har ett uns av godhet i sig och visar sig beredda att leva i det goda ljuset, utan att försöka baktala eller skruva någons tankar, men här måste jag säga, att det jag försöker berätta ej är religion, men hur jag upplever konstmålningen Naga Sesa, dess symbolik, det har inget med kyrkor eller tempel eller predikningar att göra, jag utgår från grott-konsten i Pyreneerna för cirka 12 till 14 tusen år sedan,

Vishnu är inte för mig en av de hinduiska gudarna, men All-mevetandet själv, en underbar bild av detta goda, sanna och sköna väsen.

Shiva, som är ett mycket komplicerat väsen att beskriva, skulle alltså vara proto-typen för den politiska människan, men också mer än det, han är arketypen för det destruktiva.

Här måste jag föra in att det första som skapades av det som blev vårt universum var några få arketyper, All-mevetandet som konstnär målade först en bild av sig själv, ett självporträtt, som Rembrandt gjorde, och All-medvetandet målade alltså Vishnu stående på vattnet med en fyra armars kropp.

Det är konstmåleriets första egentliga målning.

Men innan tillkomsten av denna målning hade det destruktiva slitigt sig loss (gått vilse) från den ursprungliga kärleks-samman-smältningen vars enda dynamiska kraft var en extrem sensitiv och nästan orörlig friktion mellan det som sedan utvecklades till subjekt och objekt, utsida och insida, manligt och kvinnligt och som gav en tidlös känsla av en total skönhet.

Hela det eviga varat bygger på en friktion mellan att gå och komma tillbaka, lämna och återförenas, men plötsligt förlorades vägen tillbaka, det vilsna uppstod, det var Shiva.

Han kunde inte längre smälta sig själv i kärlek, han hade hårdnat, ego-formats, blivit destruktiv. Döden hade tagit plats i honom.

Han hade gjort ett misstag, han hade försökt höja skönhetsupplevelsen i samman-smältnings-ruset, han hade därför ökat den spänning som framkallas mellan att skiljas och att återförenas till en maximal höjd, Men plötsligt klarade han inte av att smälta den längre. Den blev alltför stark Han orkade inte ens komma tillbaka igen till kärleks-upplevelsen. Han lämnades ensam.

Han var alltså skapelsens första väsen. Ingen arketyp. Ingen symbol. Men en ren destruktivitet.

Och alla skapelser börjar alltid med en Shiva, att skapa det destruktiva. Det moderna måleriet började med en Shiva aktivitet, ett totalt nedbrytande av det traditionella.

När Vishnu målade sitt självporträtt visste han om att Shiva fanns där ute någontans, helt hemlös. Det var av ren barmhärtighet till Shiva som han formade sin första arketyp. Han gav sin bild en symbolisk kraft. Asker Jorn fann den kraften, Pollock också. Och Kadinsky.

PÅ TAMIL ELLER SANSKRIT

Karunanidhi, som är chefminister här i Tamil Nadu, i södra Indien (där jag råkar befinna mig just nu), kom med en underbart frälsande ide till folket här för något år sedan, att de Brahminska prästerna skulle uttala sin mantra på tamil, inte på Sanskrit.

Det var en brilliant ide, för ifall Brahmins präster måste uttala sina mantra på tamil, skulle det inte bara betyda att folket kunde förstå vad de sa men också att den extrema makt de för närvarande har i hela Indien skulle sjunka säkerligen med mer än sjuttiofem procent.

Det Brahminska tänkandet är oerhärt svagt i sitt begär efter mekaniska och katatona lösningar på problem. Hela deras mantra makt är inbäddad i Sanskrit. Kan Karunanidhi förbjuda mantra på sanskrit. Då dör den blodtörstiga mantra-demonen snabbt. Och Brahmins präster skulle plötsligt uppträda som helt vanliga dödliga. Och ifall de skulle börja sända SEIVINAI, ett välkänt tamil-begrepp för mantra-pujas vars syfte är att skada en speciellt utvald individ, emot Karonanidhi kan han sända ut sin polis-makt emot dem.

Sankaracharya i Kanchypuram, Saraswati Swamy, som är anklagad för inblandelse i flera mordfall under utredning uttalade sig i en nyhetstidning för ett antal år sedan om de lägsta kasterna, t.ex. Paryar och Pallar att de skulle inte komma till hans tempel-palats i Kanchypuram för att få hans välsignelse. Saraswatty Swamy betraktas officiellt som ledare för den Brahminska prästerklanen i Indien.

Själv saboteras jag dagligen av dessa Brahminska präster, de sänder bland annat SEIVINAI emot mig dygnet runt från platser ganska nära där jag vistas. de skapar också problem med min dator, blockerar mitt internet och manipulerar mitt dash-board så det ej ska fungera, och det är helt omöjligt för mig just nu att publisera bilder. Fast 1992 var jag den förste utlänningen någonsin som gavs tillåtelse att vistas dygnet runt i Sankaracharyas tempelbyggnad i Kanchypuram, men det var den gamle Sankaracharyan som gav mig detta tillstånd.

Jag förstår inte varför de bryr sig, jag är en socialt totalt värdelös individ, ingen lyssnar på mig, jag saknar helt inflytande och makt, och min blogg besöks av få. kamske inte ens någon egentlig läsare, när den gamle Sankaracharya dog 1993 och den nye tillträdde, Sarasvati Samy började han sin förföljelse av mig, fast jag kunde inte tro på det, det kändes så overkligt, för jag har knappt pratat med honom. Varför fruktar han mig, jag är inte ens en myra, högst ett litet dammoln som blåser bort emot en stilla skogsbäck.

Jag har fått lånat en jeep, men cd-stereon som jag spelade Elvis Presly på började en dag vibrera av seivinai, en del av stereon hade stulits och placerats i mantra puja, men om jag byter ut den gamla stereon emot en ny kan de inte sända sin black magic längre och jag kan spela Saties pianomusik.

DEL 4 SKAPANDET

Alla former av meditation som praktiseras över hela världen utvecklades faktiskt i kölvattnet av Brahmins experiment med mantra pujas, Brahmins och Judar hade båda hävdat att de var Guds speciellt utvalda folk.

Men Brahmins som är oerhört listiga sökte ingen direkt konfrontation med judarna om vilken av dem som var den mest utvalde av Gud, de valde istället att utveckla en speciell teknik där varje människa i sin inter-universiella upphängning eller balans skulle kunna fungera bättre som människa i sitt samhälle men då som en fängslad del-personlighet i den stora Brahminska mantra personligheten, det så kallade imiterande falska all-medvetandet, som alltid är under modifiering eftersom det är relativt och tillfälligt och därför ska dö en dag, och de kallade denna teknik för meditation, men som med allt som Brahmins utvecklar fanns det ingen plats för kärlek och för själ. Och meditations-tekniken skapade en själslös och kärlekslös individ, fast socialt höggradigt fungerande med ett stålhårt praktiskt och konkurrens kraftigt intellekt, ungefär som en slags strålningsmässig mini-torped som sköt ut från ögonen och banade väg för framgång och vinst i det sociala dramat. Och som skapade en speciell succe` i det postkapitalistiska dolda facistiska informations-samhället som sakta reste sig upp i det västerländska dårhuset, sömndrucken frustande efter sexuell tillfredsställelse och efter ett hus fullt av materialism.

Meditation var för en politisk människo-typ, en extravert och socialt dynamisk människa, inte för en konstnär och prästen hade redan sitt på det torra genom sin grymma och groteska mantra puja.

Jag har aldrig sett Vishnu i meditations-ställning. Men ibland Hanuman, som om han mediterade, men det är alltså en förfalskning av Brahmins för att ge reklam för sin meditation till aningslösa människor i väst.

Brahmins har gett sken av att meditation är någonting annat än det i verkligheten är, att den skulle vara en slags undermedicin och enda riktiga teknik för att nå högre in i den andliga sfären. Men meditation är bara magi, -svart magi. Och helt emot All-medvetandets intentioner om hur vi ska vara. Men den som mediterar behöver för den skull inte gräva ner sig själv. Brahmins använde sig av Rama Samy, Muktananda, Rama-Krishna,Vivekananda, Puttaparthi Sai Baba, Paul Brunton, Osho och Yogananda för att sälja sin teknik till världen, men ingen av dess så kallade helgon hade någon som helst verklig kontakt med All-medvetandet, de var alla söner av det falska imiterande all-medvetandet, konstgjorda mantra broilers, de var präster, inte konstnärer.

Det imiterande all-medvetandet försökte genom den prästerliga messmerismen i mitten av 1800-talet då modernismen började förverkligas i världen att inbilla oss att meditation var en fantastisk underbar teknik.

De försökte sälja den till oss i väst som det nya frälsande instrumentet som kunde ta vilken människa som helst direkt in på det rätta spåret och göra henne till en fullfjädrad andliga människa genom att instrumentera med sig själv 20 minuter varje tidig morgon och på ett enda litet kick få kontakt med sitt inre liv. Och utveckla det i riktning emot någonting som aldrig riktigt klart definieras och utsägs vad det är för någonting mer än att den mediterande ska förverkliga sig själv.

Brahmins smarthet att dölja sina motiv kan inte nog påpekas och meditationens egentliga mål höljs i dimma, för ingen vill tala om att varje mediterande väsen långsamt och osynligt dras in i de Brahminska puja-vibrations-fältet som idag praktiskt taget täcker upp hela den globala atmosfären runt jordklotet, de mediteranden kommer alltså att slukas och sugas upp totalt av den Brahminska blodtörstiga mantra-demonen.

Judarna och Muslims, vilka praktiskt talat utgör en enda homogen grupp, de Indiska Muslims är mera judiska än judarna själva, de riktigt ortodoxiska ur-judarna, och de vet att Brahmins är fullständigt centrerade kring mantra-demonen, och de har valt ett starkt och praktiskt ego, utanför de Brahminska mantra-fältet, klippt av alla band till Brahmins och Buddhists, och försökt totalt neutralisera sin realtion till Vatikanen.

Judarna och Muslims har faktiskt skapat en ganska oskadlig religion, ifall vi tar bort terrorismen från Muslims, som är framkallad av sjuka psykopater manipulerade av Vatikanen, som i sin tur är totalt i händerna på Brahminska prästerskapet.

Judarna och Muslims har skapat en politisk religion, utan präster och konstnärer, dessa två grupper vill leva livet, de är totalt praktiskt orienterade. Kanske är det möjligt för judar och muslims att rekonstruera den autentiska men förlorade officiella kontakten med all-medvetandet genom en konstnärs försorg. Konflikten i mellan-östern är frammanipulerad av människor bortom Muslims och Judar. För minst nittiofem procent av alla Muslims älskar judarna. Därför skulle det vara naturligt att Muslims och Judar kom samman under en och samma politiska religion fast kanske nytt namn . Och den nya sammanslagningen skulle då vara första steget emot en värld fri från präster och religioner. Och politikerna i varje land skulle kunna ta ett krafttag om sina präster och totalt kontrollera religionen.

Vatikanen med alla sina kardinaler, ärkebiskopar, biskopar och präster osv. kysste faktiskt fötterna på den brahminska mantra-demonen underdånigt och huvudlöst redan för sjutton hundra år sedan och började då använda sig av mantra-pujas i sin praktiska verksamhet. Men Brahmins gav aldrig någon viktig kunskap till Vatikanens Påve. Och under inkvisitionen gavs många dokument på att de var bättre på att mörda och plåga livet ur oskyldiga än på att utföra mantra ritualer osynligt i bakgrunden.

Buddha som är en slags religionens Aristoteles och kom med en slags primitiv sociologi totalt värdelös för både samhälle och utverckling av människan genom den homosexuella iden om separation mellan kvinnligt och manligt och gick därigenom också emot naturen. Buddhismen, som är en totalt värdelös intellektualism utan kärlek och själ, skapade ett paranoid munk-prästerskap vars enda bedrivt var att kunna sända ut sitt hat och människoförakt genom mantra- pujas totalt under Brahmins kontroll för att försöka skada sin nästa. Och dess Ledare Dalai Lama, en osmaklig bedragare vars nollställda åsne-tryne försöker få oss att tro att han är en vänlig och hygglig själ, när han i själva verket är som en krokodil på insidan.

Den som mediterar separerar sig från sin negativa sida, som projiceras ut på världen och en paranoid personlighet byggs upp totalt i händerna på brahminska prästerskapet.