ALL-MEDVETANDETS DAGAR PÅ JORDEN

Millioner av människor besöker Sai Baba i Puttaparthi, de sitter i en stor grupp på den hårda sanden som torkat i den heta solen framför det palatsliknande templet och när Sai Baba kommer ut på terassen går det en suck genom hans beundrare och de tror att det är kärlek de känner i sin kropp från Sai Babas vibrationer. Men Sai Baba utstrålar inte kärlek. Han är en så kallad mantra-docka. Han har en stor grupp av tränade mantra-präster omkring sig som håller hans personlighet uppe, Sai Baba är endast ett vackert dekorerat verktyg för alla dessa vibrationer från hans mantra-yantra-prästerskap, men han kanaliserar själv dessa vibrationer han får från sitt prästerskap rakt ut ur sin kropp till alla dem som sitter där framför honom och dyrkar honom på den hårda och brunaktiga sanden, det gör han med sin hjärna, alltså med sina tankar. Och alla dessa vibrationer som då tränger in i hans beundrares kropp är perverst sadistiska och framkallar skuld och ångest i deras personlighet. Men de förstår inte att han faktiskt dödar dem mentalt genom dessa vibrationer. De tror fortfarande att det är kärlek han ger dem, det är som i Orwells bok, “1984”, att hat är kärlek och krig är fred.

Sai Baba är en värsta sortens vävare, och genom sin mantra-präst–grupp som inte är mindre än 50 000 människor, varav 30 till 40 av dem befinner sig inne i hans palats och de andra är utportionerade i många små grupper runt Puttaparthi skapar han ett svart magiskt tryck på sina beundrare som sitter och suckar av kärlek till Sai Baba i det heta solskenet, och steg för steg äter han upp dem genom sin astrakta kannibalism som är möjlig genom de vassa och grymma vibrationerna som tränger in i hans publiks kropp,

han äter och äter, som en fet krokodil, han är andlighetens Idi Amin, och han leer och verkar så lycklig, äter och äter sina beundrares hjärtan, sina beundrares inspiration, sina beundrares lust, sina beundrares entusiasm, äter och äter som en fet krokodil som en fet Idi Amin, dricker och dricker sina beundrares blod, sörplar i sig, glas efter glas av fräsht blod, av fräsht och ljummet blod, dricker och dricker som en törstig elefant, slicker i sig det goda, och slickar sig om munnen, tillfredsställd och lycklig.

Och för att ge en bild av Sai Baba, alla som läst Kalle Anka av Disney, kan ni se björnligan, kan ni se ansiktet på en av dessa i björnligans grupp, och liknar han inte Sai Babas ansikte? Walt Disney gav alltså en riktig bild av Sai Baba redan på 50-talet. Genom sin konst kunde Disney visa oss sanningen om ondskan. Sai Baba är alltså en grotesk, grym och ofattbart hemsk skapelse. Hans beundrare var också manipulerade av hans glansfulla byggnader. bländade.

Genom kärlek är det alltså inte lätt att finna Gud. Men genom skönheten kan vi känna oss fram i det moderna måleriet som en blind tar sig fram på vägen med sin käpp, känna någonting av det gudomliga frammålat i färgerna mellan de olika linjerna.

Världen är full av vävare, av spindelvävsvävare, av spindlar i mänsklig form. Den värsta sortens vävare är sådana som bara väntar på att du skall förlora balansen, en halv sekunds obalans är tillräckligt för att de ska sätta nålen i dig, dessa vävare kan kallas för tysta mördare vävare, och de spinner upp sitt nät snabbt som blixten, fångar dig och börjar äta dig, de sätter helt enkelt en stark press på dig genom sina vibrationer, försöker att framkalla rädsla i dig, frammana rädsla i dig, framtvinga rädsla i dig, och du känner dig hotad, Sicilen-maffian i New York City är ett typiskt exempel på den sortens vävare.

Vävarna i världen väver sina nät, spinner sina trådar mellan sig själva och sin nästa, spinner och spinner, äter och äter, och spinner och äter, sover och spinner i drömmen sina nät, för att äta och sluka sin nästa, och hela detta nät av tusentals millioner vävare som väver kallas för Det Astrala Vibrations-och-Strålnings-Fältet, ett slags magnetiskt och magiskt fält där det handlar om att attrahera, dra till sig lämpliga offer som mycket enkelt kan slukas, eller sådana offer som gradvis försvinner ner i den andres mentala mage, och alla dessa vävare har på sätt och vis Aristoteles som sin Mentala Fader, men vad händer med Platon-människan, den ide-bärande-personligheten, kan hon överleva i det här astrala fältet?

Hon kan det, men känner sig som en främling på alla platser hon vistas tillsammans med människor, känner sig alienerad, känner sig oälskad därför att hon förväntar sig kärlek, känner sig alltid missförstådd därför att hon förväntar sig sanning i sin relation till sin nästa, hon tror på kärlek, hon tror på Gud, hon tor på godhet, hon tror på rättfärdighet, hon tror på skönhet, hon tror på paradiset, hon tror på att jorden har plats för det gudomliga, hon lider ofta, men hennes ideer håller henne uppe, hon söker och söker efter kärlek, ger aldrig upp, fortsätter att leta och leta, hon är en kärleks-sökare. en äkta Platon-människa, men hur många sådana här Platon-människor kan vi finna på jorden idag? 200 millioner? 20 millioner? 200 000?