Bomben i Hiroshima

Ondskans centrum i världen skulle kunna hittas exakt på den plats
där atombomben i Hiroshima exploderade.

De grymmaste människorna på jorden skulle då vara japaner,
för Amerika upplevde det så,

Japaner kommer från eskimåer. De är kallblodiga.
Men det betyder inte att de också är grymma. De
sökte sig kanske för 10 000 år sen till nordpolen.

De sökte det statiska, det frusena vattnet. De ville leva i
skuggan av det absoluta.

På natten i den hårda kylan då
de kom ut ur sin iglo var allt tyst och orörligt,
de kände sig lugna och avspända, inget hotade dem
annat än klimatet. Men de hade gjort någoting positivt
av det negativa. Den ödsliga platsen och den ovänliga
kölden hade skapat ett fridfullt och fullödigt inre liv, de
hade döden omkring sig, men inom sig kände de sig
ytterligt levande. Det var kanske därför som John Lennon
älskade Yoko Ono, hon kom från den symboliska
nordpolen.

Dessa människor i det kalla klimatet kunde där känna
en stark kärlek till det statiska medvetandet. Och det var
säkert därför dom emigrerade till nordpolen för att få
känna en statisk frid i sitt hjärta från sitt medvetande.

Och Amerika bombade Hiroshima och Nagasaki därför
att dom fruktade detta statiska medvetande som
japanerna bar inom sig som det högsta tillståndet att
efersträva.

Amerika hade valt det dynamiska, runt omkring dem
skyltfönster, bilar, bussar och olika maskinljud, men
på insidan i hjärtat var det tomt och tyst.