DEL 1 SKAPANDET

Den skapande processen, vad den är för någonting?

Sokrates gav sig aldrig på den här typen av frågor, var mera intresserad av moraliska problem.. Men Platon försökte sig på att analysera den skapande processen, vad den egentligen var. Men efter honom är det ganska tunnsått med texter om det skapande momentet, fast Rollo May skrev en bok om detta ämnet, men kommer inte ut med något nytt.

Erik Fromm är bättre i sin “Konsten att älska”, som är en slags Pollock-målning, för Fromm försöker hela tiden att referera till helheten, men lyckas aldrig sätta fingret på själva grundfrågan, vad skapandet är. Men Platon lyckas heller aldrig fånga in det skapande momentet begripligt för oss som dväljs i det västerländska medvetandet.

Fast sökandet efter kärlek var målet för de präster som sökte sig bort från Gamla Egyptien, till de grekiska öarna och till det så kallade Israel, efter sammanbrottet i den egyptiska prästklanen för 4200 år sedan, då den så kallade Brahminska lilla gruppen bokstavligen sparkades ut från Egyptien och tog sig fram till Babylonien, den gruppen hade redan lämnat kärleken bakom sig och var intresserad av en experimentell sanning som de testade genom ritualer med mantra i så kallade pujas.

En liten grupp av egyptiska präster tog sig fram till de grekiska öarna för att där utreda kärlekens väsen, helt ointresserade av experiment med olika delsanningar. Svallvågorna från denna lilla gruppen tar sig fortfarande upp på stranden till den västerlänska kulturen och håller kärlekens väsen ännu högt vid liv som det kanske viktigaste av allt att söka i den västerländska civilisationens labyrint. Paradoxalt nog verkar det västerländska samhället vara vetenskapligt. Men det är bara på ytan. För sanningen har varit mer eller mindre död och begravd i västerlandet i flera tusen år. Och i den västerländska människans undermedvetna är fortfarande längtan efter Eros intakt, och denna längtan får henne att intensivt söka efter den peak-upplevelse som Abraham Maslow satte upp som högsta mål för en individuell människas strävan under sitt liv här på jorden, men denna peak-upplevelse är inget annat än en längtan efter en själsligt betingad orgasm som kan få människans hela personlighet att i sitt ursprungliga och äkta skick plötsligt bryta fram i ljuset av hennes vardagliga liv och göra henne fri från alla objekt omkring henne, få henne att äntligen uppleva att den efterlängtade lyckan finns inom henne själv och att alla har den och att den är det egentliga målet för vårt liv.

Och den judiska prästliga gruppen kom till slut fram till det så kallade förlovade landet, Israel, och de var nära knutna till den här lilla gruppen som tog sig fram till öarna i Grekland, Judarna var helt involverade i sökandet efter kärlek, hade släppt sanningen. Fast varken judar eller greker kom att direkt influera den västerländska civilisationen, detta hände först då den hermetiska konstnären Jesus Kristus steg in på scen..

Det första misstaget som de Brahminska prästerna gjorde var att tro att det inte var någon skillnad mellan kärlek och sex.

De trodde att de kunde dricka upp varje kvinnas sexuella kraft genom att utföra en puja och därigenom sända henne ett speciellt mantra som kunde bidra till att suga upp hennes kraft och fylla upp de Brahminska prästerna med makt och intensiv känsla av att nytt uppfriskande liv strömmande in i deras kroppar, likt en blod-transfusion, men denna grymma distans-transformation genom en mantra-ritual att dricka upp en kvinnas blod som en häftig kick, ett sjukt knarkande, skapade bara ett uppblåst, perverst, sadistiskt och grymt ego i de Brahminska
prästerna och vi kan faktiskt säga att hela den Brahminska prästerklanen därigenom utvecklade ett ofattbart omänskligt och psykopatiskt beteende.

Vissa grupper av människor som dessa präster sociologiskt klassificerade som t.ex. Paryar ansågs av Brahmins så omänskliga och låga att de inte ens hade tillstånd att röra vid en brahminsk kropp.

De Brahminska prästerna var totalt fria från varje form av skapande känsla, kärleken som de valt bort från sitt medvetande var alltså symbolen, bilden, ansiktet, det unika, det personliga, när t.ex. Kadinsky extatiskt skapar ihop sina dynamiska färg-expressioner på sin vita duk händer detta på grund av en intensiv kärleks-upplevelse mellan honom och All-medvetandet, essensen av Kadinskys uppenbarelse av sig själv som så kallad människa är totalt närvarande, ju öppnare han är desto mer av all-Medvetande blir han.

Men, det ska också framhävas, att de Brahminska prästernas kunskap om människans väsen och manipulerandet av hennes skepnad är så överlägsen de västerlänska psykoanalytikernas, psykologernas och filosofernas kunskap att vi inte ens kan säga att det rör sig om en mätbar skillnad, men om ljusårs avstånd mellan dem.

Det som är kindergarten för Brahmins att kunna känna vibrationer och utstrålning är redan långt bortom de västerländska psykologernas förmåga och medvetande.

Västerlandets kunskap om människan är rena dårhuset. Totalt förvirrande.

Vi kan tydligt se detta i deras uppfattning av sexualiteten. Den rena känslan att vilja ligga med någon kommer från All-medvetandet. Den känslan kan aldrig manipuleras fram.

Vi kanske står i kön på rulltrappan som färdas uppåt och på andra sidan ser vi den färdas neråt och möter blicken på en kvinna och vi träffas kanske en halv sekund av en strålning som totalt tumlar om oss, två personer känner plötsligt en sådan ofattbar lust för varandra, att de kan faktiskt ge upp hela världen för att komma samman.