DELA UT ETT NOBEL PRIS I KONST

Dela ut ett Nobel pris i konst. Inte i teckning, men i symboliskt konstmåleri.

Eric Neumann skrev på 70-talet en bok om konstnären Henry Moore, vars skulpturer enligt Neumann symboliserade moders-arketypen. Jag själv var då inte speciellt tänd på dessa rundaktiga former som H. Moore formade fram, men jag gillade Eric Neumann, som också skrivit en fantastisk bok om “medvetandets historia och ursprung” som jag på 1900-talet hade nästan som en bibel.

Vad är symbolisk konst?
Är Platons ideer detsamma som symboler?
Och är själva formen för vårt medvetande i botten symboliskt? För vi kan inte sätta ett finger på det. Det är helt abstrakt.

Den bild vi ser med ögonen existerar som strålar. Och ögonen verkar vara det centrala i oss för förståelse av vår värld.

Varje människa ser världen precis som den faktiskt är, t.ex. en röd bil, snö på vägen eller en blå himmel, det symboliska i hennes seende kommer från ett annat lite annorlunda öga som också är involverat i vårt seende, men som ser världen helt symboliskt.

Vi kan se detta lite annorlunda öga avmålat ibland på dessa underbara och naivistiska alkemiska bilder av helt okända konstnärer, gjorda kanske för 500 år sedan. De brukar måla dit ett öga på himlen.

Enkelt sagt, vårt medvetande opererar normalt med två fotografiska ögon, som orienterar oss i här och nu, men vi har också ett öga till, som fokuserar oss på den eviga världen, och det ögats bilder är symboliska. Och varje äkta konstnär har en stark känsla för detta symboliska öga.
Men hur många sådana konstnärer har det funnits? Inte många. För normalt är känslan för det symboliska ögat svag, även inom konstmärskåren och när den förnimms förvirrar den mer än klargör. Därför förträngs den medvetet för att inte bilden ska bli suddig.

Men detta symboliska öga är ett All-öga, som är till för att hjälpa oss att komma ut ur den tillfälliga, sociala världen in i den eviga världen, detta all-öga uppträder alltså som en trogen och verkligt sann inre vägvisaren i oss och kan leda oss ut ur förvirring och ångest, in i klarhet och glädje, ut ur labyrinten i världen som håller oss fångade i de fotografiska ögonens seenden.

Detta symboliska öga har ingen specifik plats i vårt huvud, men i Vedante texterna i Indien, (i Upanishads), talas det om ett tredje öga fungerande mittemellan de fotografiska ögonen, fast en aning över dem och dess organ skulle vara tallkottkörteln. Det är fel. För det symboliska ögat fungerar på ett helt annourlunda sätt, faktiskt som en slags associerande hjärna som är kopplad till varje cell i vår normala fysiska hjärna, dessutom som ett slags överordnat och högre medvetande direkt relaterat till all-medvetandet.

Jag är inte speciellt tekniskt lagd, men vet lite grand om datorer. Och då skulle nätet vara som ett slags all-medvetande och vår dator fungera som en fysiska hjärna, och vårt symboliska öga skulle då påminna om funktionen från ett modem och en telefon. Därför är det fel att säga att detta öga finns i vår hjärna, det finns som en länk till nätet (all-medvetandet) för alla att koppla in sig på och använda för egen förståelse av sig själv men också för att kommunicera med andra, s.k. telepatiskt. Detta öga och dess länk till all-medvetandet är totalt förnekat i världen idag.

Men allt som är förnekat jobbar hårt med att nå ett erkännande. Och varje blogg är på sätt och vis en uppenbarelse av detta symboliska öga, och verkligen ett tydligt tecken på att en andliga revolution pågår i världen idag vars mål är att göra alla präster och politiker arbetslösa.