DEN DIALEKTISKA EFFEKTEN

För att kunna bli den högste måste du först bli den lägste.
Högt står på djupt.
Ta t.ex.Mahatma Gandhi då han blev utkastad från en tågvagn på stationen därför att han var en svart människa och därför inte hade tillåtelse att vistas tillsammans med vita i en tågvagns begränsade utrymme. Dessa få sekunders upplevelse av att befinna sig på den absoluta botten av den socio-biologiska hierarkin, totalt förkastad som människa födde iden om dess motsats.

Men varför blev inte Bin Laden den godaste människan?
Han nådde botten på mänsklig grymhet, då han som antagen ledare för den perversa, omänskliga attacken emot civila i Manhattan som kallblodigt mördades av hans terrorister fick ut sitt raseri emot Amerika. Men han förstod ej sin egen grymhet, han saknar medmänsklighet.
Då måste vi säga att det finns två olika dialektiker, (den introverta och den extraverta), alltså den individuella som skapade Mahatma Gandhis nya liv som kämpe för ett fritt India styrt av Indier och den generella som genom Bin Ladens grymhet skapade en bred anti-terroristisk reaktion över hela världen för att göra den säkrare och godare för mänskligheten.
Då kan vi säga att psykopater som Bin laden, Alexander den store, Napoleon, Hitler, Mussolini, Stalin och Karl den Xll uppträder indirekt som godhetens apostlar genom att väcka upp världens avsky emot deras handlingar och framkalla generellt dess motsats, det goda över världen. Som Jacob Böhme sa att det onda är till för att väcka det goda.