EN DIKT JAG SKREV FÖRRA ÅRET

Hennes ögon bygger väggar mellan oss
Jag är ensam
Orden kommer tillbaka från
hennes lilla navel
Hennes läppar hör mig inte längre
i kyssen
Hon kan inte se mig
På botten
Av hennes sorg
Hon går i luften
Jag sover i hennes skugga

Hon kommer aldrig att väcka mig
De heta väggarna stiger upp
På stranden
Jag hör gråt
Hon ser mig inte
bakom väggen
jag är hennes vatten
Det rinner tillbaka