HOW IT IS 135

De flesta människor sitter fast i hårda kugghjul
de går i psykoterapi
de går i yoga-träning
de går i hypnos-terapi
de går i psykoanalys
de går på kurser
de går på work-shop i kundalini-yoga
de går och promenerar på stan

men deras personlighet sitter fast i samma gamla kugghjul

de dricker sin alkohol på lördagskvällen
de lyssnar på Michael Jackson för att piffa upp känslan en aning
de går på bio och ser en häftig film för att ryckas loss ur vardagens tristess någon timme

de sitter obenhörligen fast i kugghjulen,
de har blivit överkörda av de grova kuggarna tidigt i sitt liv
och spåren går tydligen aldrig ur dem

och vad ska jag ha mitt ashram till?
vem är intresserad av mina tankar?

vi lever i en värld där människorna bollar med sina symtom,
bollar med sin ångest genom att smeka den med alkohol
bollar med sina vänner genom att smickra dem med vackra löften
bollar med sin sexualitet genom att söka sin utlösning raffinerat tekniskt

att leta efter kärlek utanför civilisationens beskuggade symtom-värld
är det väl bara ytterst få som gör,

men det är egentligen till dessa som jag vänder mig med mina rader,
med mina tankar
med mina känslor

och dessa människor utgör kanske inte ens 50 000 av alla människor på jorden,
ja. kanske ännu färre
jag vet inte om de har upptäckt min lilla flotte