HOW IT IS 20

Den ursprungligaste länken mellan medvetandet och själen, mellan tanken och känslan är intuitionen, det är precis som om medvetandet plötsligt började lyssna efter en röst, utan att ännu ha öron eller hörselnerver, utan att ännu ha en ide om vad hörsel är, inte ens en skissaktig och lös ide, det handlade om att medvetandet råkade producera en tanke hur det var möjligt,ingen vet,och plötsligt centrifugerade denna tanken, och tänkaren och tanken skiljdes åt, och tanken började röra sig runt tänkaren, som jorden runt solen, tänkaren började alltså förlora kontrollen över sin tanke, och han tänkte, “var är min tanke”, fast han kunde ha tänkt, “var är min själ” för det var så själen blev till, inte skapad, men helt enkelt den första tanken som tänktes i det som sedan kallades vårt kosmos, och varje människa idag, hennes första tanke är alltid, var är min själ, fast hon tänker, “var är min hustru”, “var är min älskarinna”, “var är min bil”, han letade efter sig själv, vem han var, men han visste redan vem han var, för annars kunde han ju inte leta efter sig själv, vi vet alltså alla vem vi är, medvetande och själ tillsammans i kärlek, vi är alla denna helhet, enhet, men när vi säger att vi letar efter oss själva menar vi alltså att vi söker efter denna kärleks-förening av tanke och känsla, av medvetande och själ, av han och hon, och då medvetandet började leta efter sin tanke skapades intuitionen som är den högsta länken mellan tanke och känsla, och när intuitionen skapades formades också den första relationen och den var negativ, för den formades av tanken, “var är min själ”, att något var förlorat, att en skiljsmässa hade inträffat, det är därför den första känslan var sorgen, hela universum är alltså skapat av tårar och förtvivlan, men lycklig den som kan känna denna ursprungliga sorg, för utan den känslan är vi faktiskt förlorade, sorgen är detsamma som den känsla Noa hade till det förlorade landet han letade efter genom att sända iväg sina duvor då han ensam drev omkring i sin ark på syndaflodens vågor, för den sorgsena känslan var hans intuitiva kontakt med sin ursprungliga kärleks-förening mellan hans medvetande och själ, och duvan var hans intuitiva vägledning tillbaka till den förlorade kärleken, du måste sända iväg din fågel, sade han till henne, sänd den nu och alltid, för när den aldrig mer kommer tillbaka vet du om att du funnit din kärlek,för medvetandet skapade plötsligt det ursprungliga ögat, för han ville se var hans tanke befann sig, och då skapades det ursprungliga rummet, inte som det ser ut idag, nu kan vi se hela huset, nu har vi bosatt oss i världen, i rymden, men då hade det inga dörrar eller fönster eller tak, bara ett slags golv, och det var Naga Sesa, den flotte av ormar som seglade fram i världsrymden och som blev Vishnus hem, ögat är rymden, vårt ursprungliga hem, men hörseln som skapades därefter är du, för hörseln är människan, och sången är den mänskliga själen, och när Dylan sjunger “knockin on heaven`s door” känner jag själslig kontakt med världen, intuitionen är de ursprungliga nerverna mellan tänkaren och tanken, och känslan är sorg och förtvivlan, sorg över den ursprungliga skiljsmässan mellan tänkaren och tanken, och för att kunna hitta hem till din Ark eller till den flotte av ormar ute i världsrymden som väntar på dig måste du våga känna den djupaste sorgen inom dig, för sorgen är fågeln, och vattnet från tårarna är hennes vingar som börjar slå och vill flyga ut ur tusentals år av fångenskap i människans kropp, släpp ut din fågel, släpp ut ditt vatten, släpp ut ditt kaos, din anarki,

in english

The most primordial link between the consciousness and soul, between the thought and the feeling is intuition, it is as if the consciousness suddenly began listen for a voice, without yet having ears or auditory nerves, without having yet an idea of what hearing is, not even a sketch-like and loose idea, it was about that the consciousness happened to produce a thought, how it was possible, nobody knows, and suddenly centrifuged this thought, and the thinker and the thought parted, and the thought began to move around the thinker, as the earth around the sun, the thinker began then losing control of his thought, and he thought, “where is my thought”, although he might have thought, “where is my soul” because it was so the soul came into existence, not created, but simply the first thought which was conceived in what then was called our cosmos, and every human being today,her first thought is always,where is my soul, although she thinks, “where is my wife,” “where is my imstress,” “where’s my car”; he was looking after himself, who he was,but he already knew who he was, for otherwise he could not look after himself, we know that all of us we are consciousness and soul together in love, we are all that whole, the unit, but when we say we’re looking after ourselves, we mean that we are looking for this love-union of thought and feeling, of onsciousness and the soul of him and her, and when consciousness began to look for his soul the intuition was created which is the highest link between thought and feeling, and when intuition was created also the first relationship took the form and it was negative, it was shaped by the thought, “where is my soul”, something was lost, that a divorce had occurred, it is the reason the first feeling was sadness, the whole universe is thus created by the tears and despair, but happy he who can feel this initial grief, because without this feeling we are actually lost, this grief is same as the feeling Noah had to the lost country he was looking for by sending his pigeons when he alone drove around in his Ark on the Flood waves, for the sorrowful feeling was his intuitive contact with his original love-union between his consciousness and soul, and the dove was his intuitive guidance back to the lost love, you must send off your bird’, he said to her,sending it now and always, when it never comes back, you know that you found your love, for consciousness suddenly created the original eye, for he wanted to see where his thought was, and then created the original space, not as it stands today, now we can see the whole house, now we live in the world, in space, but since it had no doors or windows or roofs, only a kind of floor, and it was Naga Sesa, the Raft of snakes, which sailed in space and who became Vishnu home, the eye is the space, our initial home, but hearing that was created atfter that are you, because the hearing is the man, and the song is the human soul, and when Dylan sings “Knocking on Heaven `s door” I feel emotional and soulful contact with the world, intuition is the initial nerves between the thinker and thought, and feeling sad and despair, grief over the initial separation between the thinker and the thought , and to find homes to your Ark or to the Raft of snakes out there in space which waiting for you, you dare to feel the deepest sorrow within you, for grief is the bird, and the water from the tears, her wings which begins to beat and want to fly out from thousands of years of captivity in the human body, Let out your bird, let out your water, let out your chaos, your anarchy,