HOW IT IS 7

Att våga älska sin nästa äkta och autentiskt är annars det största upproret emot anti-gudarnas (i Hinduismen benämnda som “Asuras” eller “Rakshasa”, alltså dessa kundalini-broilers, Sai Baba, Dalai Lama, Påven Benedikt XVI, Jayendra Saraswathi Sankaracharya i Kanchy Puram, Nambootries samt alla de övriga mantra prästerna över hela världen ) omänskliga värld, det är egentligen vad Mahatma Gandhi kallade för Sathyagraha, för den som tittar med kärlek i blicken på sin medmänniska då blickarna t.ex. råkar mötas kanske i en gammal buss som är på väg emot en mindre stad ute på landsbygden, och tänker i sitt öga, att vi är “alla”, bringar i det ögonblicket universum i kaos, och den andre, ifall hon utan rädsla vågar öppna sig och modigt möta denna uppdykande kärleks känsla, hon utför då ett kosmiskt gräsrots uppror, faktiskt kan varje människa öppna sig, om hon vill, hon har den nyckeln att släppa in andra i sig själv, men det är alltid en risk att hon då ska få känna smärta, för andra kan ehuru låtsas sin kärlek genom ett mjukt och vänligt ansikts-uttryck, men under den polerade masken döljer sig istället en hyena eller en shakal eller en folkilsken hund eller som i Idi Amins och Sai Babas fall en krokodil, eller som i Påvens fall en vampyr eller som i Nambootries fall en anaconda som försöker klämma luften ur sitt offer, eller som i Brahminska prästernas fall en sexuell våldtäkts förbrytare på jakt efter ett nytt offer för att få tömma i sig ett glas sex-shakti och kicka upp sin kropp häftigt några få minuter, Chandrasekara Saraswati, Shankaracharya i Kanchy Puram som dog 1993 öppnade sig frivilligt för mig, gav mig varje dag privata dharsan i sitt tempel-komplex tog då in mig i sin kropp, alltså, tog in mitt inre i sitt inre, men spänningen han fick av mig, det dynamiska mellan mig och omvärlden var faktiskt plågsam, för han fick alltså inte kontakt med mig vid sitt första intag av min inre värld, men med mitt förtryck som ondskan i min omvärld hade pressat dit (ondskans projektioner emot en upprorisk kraft de försökt stävja), men också förtryckarnas förtryck var faktiskt egentligen en del av min personlighet, för utan detta förtrycket hade jag aldrig försökt att utveckla min personlighet, det vill säga, försökt gjort mig av med förtrycket, det vill säga, försökt befriat mig från min omgivning och försökt gjort mig till en ursprungligt befriad varelse, jag hade alltså vägrat underkasta mig samhällssystemets programmering, men jag var inte kriminell, men hade makten att avstå makt, jag ville alltså inte sälja mig utan vidare till en slaskig omgivning av shakaler, hyenor och krokodiler, det måste finnas en slags riktning i den trassliga så kallade samhälls-ordningen men jag kunde inte se den, faktiskt är samhället styrt av en samling känslokalla intellektuella manipulatörer helt besatta fast dolt för världen av sexualdriftens gnistrande spänning som lyser i deras annars så tomma hjärnor dygnet runt, jag ville bli fri från sex-spänningens gnidande konservatism och kliva ut ur denna stick-kontakternas kundalini-värld upp till en annan värld, en inre skönhetens värld av milda och kärleksfulla tankar som kunde få mig att sväva bort som en ljusgul falkliknande fågel på den blåa tomma skyn, jag hade alltid betraktats som en mentalt spetälsk ( lyssna inte på honom) av min omgivning och levt i en slags ingemansland mellan de styrande och dess allmänhet, mellan de härskande och de förtryckta, men Chandrasekara Saraswati, shankarycharya,som då var 101 år gammal, och hade svartbågade glasögon, en tunn liten man på inte mer än 42-43 kilo, och då jag kom in i honom med min personlighet hostade han till två gånger, mina spänningar passerade då hans centrum vid magen, och jag kände genast skuld, för varför måste han lida för min skuld, men det var alltså en konsekvens av att han gav kärlek till mig,

in english

To dare to love one`s neighbor genuine and authentic is otherwise the biggest uprising against anti-gods (in Hinduism known as “Asuras” or “Rakshasas”, thus the kundalini-broilers, Sai Baba, the Dalai Lama, Pope Benedict XVI, Jayendra Saraswathi Sankaracharya in Kanchy Puram, Nambootries and all the other mantra priests worldwide) inhuman world, it’s really what Mahatma Gandhi called for Sathyagraha, for viewing with love in his eyes on his neighbor when the eyes such as might happen to meet in an old bus which is on the way to a small town in the countryside, and thinking in his eye, that we are “all”, bringing in that moment the universe into chaos, and the other, if she fearlessly dares to open up and boldly face this emerging feelings of love, she performs a cosmic grassroots uprising, indeed,every human being can open themself, if she wants, she has the key to let others in itself, but it is always a risk that she will feel the pain, the others can pretend though his love through a soft and friendly facial expressions, but under the polished mask conceals rather than a hyena or a shakal or people-angry dog or in the Amins and Sai Baba’s case, a crocodile, or as the Pope’s case, a vampire or as in Nambootries case an anaconda trying to squeeze the air out of his victim, or Brahminska priests in cases where a rape sex offenders covered in search of a new victims to get empty a glass of sex-Shakti and kick up her body quickly a few minutes, Chandrasekara Saraswati, Shankaracharya of Kanchy Puram who passed away in 1993 opened up optional for me, gave me every day private dharsan in his temple complex took me into his body, therefore, took my inner within him, but the tension he got by me, the dynamic between me and the world, were actually worse, for he did not got contact with me at his first intake of my inner world, but with my oppression, which the evil in my surrounding had been pushed there (evil projections to a insurgent force they trying to curb), but also the oppressors oppression was actually really part of my personality, but without this repression, I had never tried to develop my personality, that is, attempts made me off with the repression, namely, trying to liberate me from my surroundings and tried to made me to a original liberated being, I had therefore refused to submit me to the social systems programming, but I was not a criminal, but had the power to renounce power, I would not sell me, without further ado to a slushy surroundings of shakaler, hyenas and crocodiles, there must be a kind of direction in the tangled so-called social order but I could not see it, in fact, society is ruled by a collection of callous intellectual manipulators completely possessed although hidden from the world, of the sexualdrives sparking tension lights in their otherwise very empty brains around the clock, I wanted to be free from sex-tensions rubbing conservatism and step out of this stick-contacts Kundalini-world into another world, an inner beauty world of gentle and loving thoughts that could make me float away like a light yellow hawk-like bird on the blue empty sky, I had always been regarded as a mental leper (don`t listen to him) of my surroundings and lived in a kind of no-man’s-land between the rulers and generally, between the rulers and the oppressed, but Chandrasekara Saraswati, shankarycharya, who was 101 years old, and had blackframed glasses, a thin little man of no more than 42-43 kilos, and when I came in at him with my personality, he coughed twice, my tension passed the centre at his stomach, and I immediately felt guilt, for why he must suffer for my guilt, but that was thus a consequence of that he did love me,