KONSTEN ATT LEKA ENSAM

Jag läser Google analytics. Jag har inte en enda läsare till min blogg. Då jag flög ner till Indien 1992 hade jag inte en enda vän. Och efter 17 år i Tamil Nadu har jag haft tre besök av svenskar, två kvinnor som skulle skriva en artikel om mig i ett svenskt magasin. Och en annan kvinna, Britt-Marie som kom hit ensam efter att ha besökt Sai Baba på hans ashram utanför Bengalore 1999. Jag vet inte varför jag alltid färdas ensam på mina resor, Mina samtal är för det mesta med mig själv. Jag lever huvudsakligen i mitt medvetande. Det är därför jag älskar Samuel Becket. Jag känner igen mig i hans figurer. Malone. Den onämnbare. Han skildrar den obotliga sorgen, men med en humor som får mig skratta ibland så tårarna rinner.

När jag blickar ut ur mig själv ser jag den matematiska kvantitativa magiska cirkulära gränslösa oändligheten och Kopernikus sa att det finns inget centrum på den världen, därför om man tittar på stjärnehimlen ser den likadan ut i alla riktningarna. Men varje människa är ett centrum och när jag pratar till dig svarar du utifrån ditt centrum. Och detta centrum är det specifikt mänskliga, som är bortom Kopernikus stjärnehimmel. Och varför får jag inte kontakt med detta specifikt mänskliga i andra, då jag har kontakt med det i mig själv. För detta så kallade medmänskliga äkta engagemang som är vårt sanna centrum, att kunna svara andra spontant och rakt, utan att vilja ha något, utan att försöka manipulera någon, men öppet och ärligt bemöta sin omvärld jobbar jag faktiskt med att försöka förlösa i mig själv, men lämnas ensam.

Jag lever ett slags parallell-liv, jag hungrar inte efter lust, men efter att försöka förstå varför jag är här och få veta hur allt hänger ihop, och inte behöva springa omkring som ett av dessa yra höns i en osynlig bur av ångest och skräck för att undfly hotet, stressen att plötsligt utplånas eller lemlästas av en ondska utan ögon, av flygande ord på sanskrit som sågar sönder oss i små köttbitar, tömda på blod och liv.

Jag vill känna att mina steg emot mig själv är fria från skuld. Att jag kan få älska min själ utan att behöva kastas i fängelse. att jag kan få bli en allmänsklig individ utan att behöva brännas på bål.

Jag letar efter känslan att få vara här i världen utan att tyngas ner av omgivningens låga krav på sig själva.