MÅLA OCH MÅLA OCH MÅLA

Alla kan se att det finns en fysisk värld, som är begränsad till rum och tid. Men det finns också en symbolisk värld associerad till den fysiska.

Vårt fysiska universum är ej frambringat av en slump, men av ett all-medvetandets val, att så här ska det se ut, utifrån vissa ideer, skisser och tankar och till sist färdiga bilder som framkallade vårt universum som det nu ser ut.

De första bilderna, vem tänkte fram dem, kallas arketyper, ur-bilder, därför att de är själva ursprunget till vårt ofantliga kosmos. Och Naga Sesa, ormbädden Vishnu ligger på i sin halvslummer med Laksmi vid hans fötter och Brahma ut ur naveln, och mjölksjön. Denna målning är i det närmaste helt perfekt i sin symbolik. Och ingen annan målning kommer ens i närheten av denna målnings snillrika konstruktion.

Vishnu är bilden av all-medvetandet som är statiskt och aldrig kan förstöras. Brahma, konstnären är Vishnus egen skapande vilja. Och Laksmi, (Vishnus hjärta), vid hans fötter, alltså nära jorden, det jordiska, själen. Och ormarna, det destruktiva, ormelds-kraften, kundalini-elden, vars ansikte är Shiva, synden, här totalt kontrollerad av Vishnu. Och mjölken, det eviga varat.

Vishnu, Brahma, Laksmi och Shiva är prototyper för vårt ursprung. Och den som önskar sig en fri och kärleksfull personlighet måste ta sig tillbaka till Naga Sesa. Hur hitta dit? –från det fysiska till det symboliska går vägen.

Vi måste vända andra kinden till, för vår fysiska aggression, våra fysiska handlingar och våra världsliga aktiviteter måste dö, vi ska segra över det fysiska universumets invånare genom att förlåta dem, därför att de ej vet vad de gör, gå kärlekens väg och skapa ett symboliskt medvetande där vi kan återuppstå.

Det vänstra ögat, som de gamla egyptierna kallade för Sirius, Horus vänstra öga, det ögat som Vishnu offrar till världen, är
inåtvänt och dränkt i tårar. Det ögat kan se världen symboliskt, värdera situationer, ifall de leder till helvetet eller till himmelriket, kärleken i oss väljer, värderar och anger smakriktningen. Det är svårt att se symbolerna konkret, men vi kan känna känslan de frammanar i oss. Att skapa ett symboliskt medvetande som kan bära oss i vardagens händelser utan att vi ska falla tillbaka till den fysiska världens tvångsaktiga ångest och förvirrande tanke-knutar som blockerar oss och trycker upp oss emot väggen, så att vi dödar känslan av att finnas till kan ta tid.

Det bästa vi kan göra är att försöka måla tavlor, måla och måla och måla, med fingrarna, med händerna, med skruvmejsel och med penslar. Låt världen döma ut oss som totalt värdelösa uppenbarelser som lever i sin egen dimma. Ifall du kan förlåta hatet, hånet, förödmjukandet, alla grymma nertryckningar från perversa sadister, alla byråkraters pinsamma formalism och den råa groteska avundsjukan emot en som försöker ta sig ut ur den kvävande fångenskapen i falskhetens skruvande emot det sanna tänkandet, då har du redan ena foten inne i himmelriket.

Vi måste försöka befria oss totalt från värde-systemet i världen, endast villkorslös kärlek ska accepteras som värde-instrument då vi bedömer och bedöms.

Shiva är ego, det destruktiva, världen, vi måste försöka identifiera oss symboliskt med Brahma, Konstnären, Den skapande viljan. Och låta Shiva dö i oss. Rama kallade sin identifikation med Brahma för Hanuman. Krishna kallade Brahma för Garuda. Vi kan kalla vår identifikation med Brahma för vilket namn som helst. Och varje ärlig blogg är en bild av Brahma.