MEDVETANDET ÄR MER ÄN LIV

All-medvetandet är alltings början.

I sina tankar målade detta all-medvetande plötsligt de första symbolerna, för honom var de inte symboler, men för oss så här i efterhand var de symboler.

Han hade inte varit död, men evig. Faktiskt är döden en imitation av det eviga.

Vi kan inte säga att han vaknade upp. För hur kan ett medvetande sova.

Han började tänka. Men hur är det möjligt utan objekt. Det är möjligt. För han tänkte subjektivt.

Utan att ha ögon hade han varit helt stilla i en slags evighetsblick. Hur länge? Ingen vet. Det eviga kan inte mätas.

Han började röra på sig i sitt medvetande. Och vad är ett medvetande? Är det ett ord bara som snickrats ihop men som ingen vet vad det egentligen står för. En modern variant av ande?

Medvetandets motsatts är inte det omedvetna, men faktiskt det medvetslösa. Ingen kan riktigt förstå vad det omedvetna är. Det är ett logiskt begrepp, skapat av en präst, inte av en konstnär.

Hur måla det omedvetna? Men det medvetslösa kan vi förstå. En som pendlar mellan liv och död. Men det omedvetna, det är ett magiskt begrepp, en liten ord-labyrint, som aldrig leder oss fram till nån egentlig sanning.

Men Sigmund Freud byggde upp hela sin nya psykologiska filosofi om människans väsen på just detta att hon hade ett omedvetet liv där hon kunde gömma undan sina personliga problem. Hans ide om detta spred sig snabbt över hela Europa genom hans radikala bok om dröm-tolkning och det yrvakna europeiska modernistiska medvetandet som i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var under expansiv utveckling fick plötsligt nått nytt att sätta tänderna i.

Men vårt medvetande kan ej begränsas till att definieras som ett aktivt tänknade, för vårt medvetande är mycket mer än det, det är själva essensen av vårt liv. Vi skulle till och med kunna säga att vårt medvetande är vår riktiga identitet.

Det är alltså totalt fel att säga att vi ska medvetandegöra det omedvetna, jag vill inte säga att Sigmund Freud ensam har sänt mänskligheten ut i mörkret att leta efter sin egen skugga, han har många medlöpare, t.ex. de tyska filosoferna, men fortfarande håller den västerländska ide-filosofiska inre cirkeln fast vid begreppet det omedvetna som en slags hörnsten för den Amerikanska och Europeiska kapitalismen, de Brahminska prästerna skrattar inte ens åt denna fatala blindhet ( kan de blinda bli medvetna, människan är redan medveten, fast ej utvecklat konsten att tänka ) som folket i väst ägnar sig åt, för den första experimentella grundsanning som Brahmins upptäckte var att mänskligheten utgjorde en enda Kropp, att människorna var sammanlänkade genom vibrationer och strålning, därför kunde vi säga “att jag är du”, fast den judiska filosofen Martin Buber förstod detta med “du-et” på ett annat sätt, genom kärleks-upplevelsen.

Och som Hermes sa att det som är över är under och det som är
under är över.

Klass-tänkandet och kast-tänkandet är det falska imiterande all-medvertandets ondskefulla symboler för ett sadistiskt-kapitalistiskt tänkande framkallat av ett dåraktigt uppätande av sig själv, alltså ett Uroborus, ormen som äter på sig själv som symbol för den grundläggande iden om att försöka äta upp den andre, och därigenom bli större och mäktigare, istället för att försöka älska den andre och den totala mänsklighetens gemensamma kropp, samexistera i fred och i kärlek.

Det är konsten egentliga uppgift att spegla All-medvetandets absoluta värdem genom skapande symboler.