PÅ TAMIL ELLER SANSKRIT

Karunanidhi, som är chefminister här i Tamil Nadu, i södra Indien (där jag råkar befinna mig just nu), kom med en underbart frälsande ide till folket här för något år sedan, att de Brahminska prästerna skulle uttala sin mantra på tamil, inte på Sanskrit.

Det var en brilliant ide, för ifall Brahmins präster måste uttala sina mantra på tamil, skulle det inte bara betyda att folket kunde förstå vad de sa men också att den extrema makt de för närvarande har i hela Indien skulle sjunka säkerligen med mer än sjuttiofem procent.

Det Brahminska tänkandet är oerhärt svagt i sitt begär efter mekaniska och katatona lösningar på problem. Hela deras mantra makt är inbäddad i Sanskrit. Kan Karunanidhi förbjuda mantra på sanskrit. Då dör den blodtörstiga mantra-demonen snabbt. Och Brahmins präster skulle plötsligt uppträda som helt vanliga dödliga. Och ifall de skulle börja sända SEIVINAI, ett välkänt tamil-begrepp för mantra-pujas vars syfte är att skada en speciellt utvald individ, emot Karonanidhi kan han sända ut sin polis-makt emot dem.

Sankaracharya i Kanchypuram, Saraswati Swamy, som är anklagad för inblandelse i flera mordfall under utredning uttalade sig i en nyhetstidning för ett antal år sedan om de lägsta kasterna, t.ex. Paryar och Pallar att de skulle inte komma till hans tempel-palats i Kanchypuram för att få hans välsignelse. Saraswatty Swamy betraktas officiellt som ledare för den Brahminska prästerklanen i Indien.

Själv saboteras jag dagligen av dessa Brahminska präster, de sänder bland annat SEIVINAI emot mig dygnet runt från platser ganska nära där jag vistas. de skapar också problem med min dator, blockerar mitt internet och manipulerar mitt dash-board så det ej ska fungera, och det är helt omöjligt för mig just nu att publisera bilder. Fast 1992 var jag den förste utlänningen någonsin som gavs tillåtelse att vistas dygnet runt i Sankaracharyas tempelbyggnad i Kanchypuram, men det var den gamle Sankaracharyan som gav mig detta tillstånd.

Jag förstår inte varför de bryr sig, jag är en socialt totalt värdelös individ, ingen lyssnar på mig, jag saknar helt inflytande och makt, och min blogg besöks av få. kamske inte ens någon egentlig läsare, när den gamle Sankaracharya dog 1993 och den nye tillträdde, Sarasvati Samy började han sin förföljelse av mig, fast jag kunde inte tro på det, det kändes så overkligt, för jag har knappt pratat med honom. Varför fruktar han mig, jag är inte ens en myra, högst ett litet dammoln som blåser bort emot en stilla skogsbäck.

Jag har fått lånat en jeep, men cd-stereon som jag spelade Elvis Presly på började en dag vibrera av seivinai, en del av stereon hade stulits och placerats i mantra puja, men om jag byter ut den gamla stereon emot en ny kan de inte sända sin black magic längre och jag kan spela Saties pianomusik.