SJÄLENS ARKETYPISKA FAMILJ

Själen är min moder, hon föder mig mer och mer levande för varje litet hjärtslag som slår i mitt bröst, och mjölken som rinner ner från dina sorgsna ögon, och dina gröna händer som kommit upp på land, en gång kommer vi kanske att mötas bortom de blåa molnen, den tiden einstein pratar om går sakta som en myra, den tid jag tänker på är helt annorlunda, på en einstein-sekund kan du färdas millioner år runt jordklotet, jag pratar inte om den astrala kroppen, för den är ett troll-pack eller en snuskig häxa, jag talar om dina tankar, när du är vaken är du för det mesta dina tankar, de flesta människor har sina tankar instängda i sitt minne, dom går runt och minns, fängslar sig själva i rutiner, det är också ett slags tänkande, mera mekaniskt, jag talar om att våga ta steg im i det okända, där ditt minne inte längre håller dig sällskap, men istället ett slags intuitivt, skapande och fritt tänkande håller dig upprätt, och faktiskt kan du då gå ända tillbaka till skapelsen ursprung med dina tankar, problemet du har då är att du kanske inte känner att din själ går där bredvid dig, att du  faktiskt inte är ensam, den första känslan folk kanske känner då de går ensamma ut i det okända, tar några steg in i det kolsvarta mörkret  är kanske rädsla, men det är en positiv rädsla, en rädsla för att stiga in i själens land, och förlora en smula av fastheten till den sociala förankringen, få den en aning uppluckrad.