SOLEN OCH MÅNEN

Solen, ögat och magen jobbar tillsammans för att få ihop en bild på vår hjärna, månen, hjärtat och sexorganet skänker bilden dess känsla. Och den skapande symbolen, var pusslas den in?

De elektro-magnetiska vågorna eller strålarna som träffar ögat
och som blir en bild på hjärnan som vi kan förstå och som kan orienterar oss i tid och rum kommer från solen eller t.ex. från någon lampa. Denna strålning är neutral.

Men strålningen från det s.k. astrala fältet som är det imiterande falska all-medvetandets skepnad och som tränger in i vår hjärna då vi sover och skapar de flesta dröm-bilder är negativ. Men det äkta all-medvetandets strålning är positiv.

Den symboliska världen som för 12 000 år sedan förmedlades genom en konstnärs försorg som konstmålningar i grottor splittrades upp senare av prästerskapet som då tog över kontrollen av det mänskliga medvetandet genom sin BLACK MAGIC och den symboliska världen formades då till en dialektisk värld på gott och ont, som det heter i myten om Adam och Eva.

Det äkta och ursprungliga all-medvetandet strålar ut fyra absoluta värden, det sanna, det sköna, det goda och det heliga, Och den astrala världen strålar ut dess motsats, det falska, det onda, det groteska och det oheliga.

Den äkta konstnären i sitt symboliskt medvetande, som t.ex. då Pollock direkt och spontant ger sin unika upplevelse av det äkta all-medvetandets strålning genom sin dropp-tecknik på en vit duk, och skapar en sann och skön vision av helheten. Jackson Pollock gick i jungiansk psykoanalys en längre tid. Flera av hans målningar är kanske de viktigaste dokumenten under 1900-talet för uppväckandet av vår begravda känsla för helheten. Han skulle kunna bli en värdig nobel pristagare postumt i konstmåleri.

Grovt skissat, det är strålning som aktiverar vår hjärna att skapa bilder, och det verkar som att vi har en associerande symbolisk hjärna som bringar fram ett symboliskt universum på ont och gott. Det goda symboliska universumet är vägen till evigheten. Men det onda symboliska universumet, den s.k. astrala världen förmedlar en individuell strålning på vär hjärna, vissa som t.ex. Madam Blawatsky fungerade direkt som en länk från något astralt väsen, även om en sådan kontakt är till för att förvirra ska den inte kunna välta jorden.

Strålning är varken medvetande eller vara, den framkallar både medvetande och vara, men är i sig själv ett slags språk, det allra ursprungligaste språket som håller kontakten levande mellan universums delar.

Shiva i oss är vår personlighets underkastelse av det prästerligt ihopmonterade falska medvetandet som strålar emot oss av astral uppenbarelse, och Brahma i oss är vår skapande personlighet, konstnären, som prästerskapet stängt till ögonen på, så att han inte ska kunna skapa sin symboliska konst och att han inte ska kunna upptäcka prästernas smusslande med sina black magic ritualer som inte sällan innehåller offrandet av små barn för att kunna hålla humöret uppe på de perversa blod-drickande mantra-körerna.

Och Sokrates som egentligen är den förste moderna människan fick först på 1800-talet sina efterföljare då modernismen på allvar starade upp i samhället och då det handlade om inom konsten att på nytt återupprätta den symboliska konsten som det goda ögats gloria.