VARFÖR FÖRSVANN KÄNSLAN

Osiris besegras av Seth, DET ÄR DEN ALL-MÄNSKLIGA FADERS-UNDERKASTELSEN, alltså kastrationen, att framtiden därmed är förträngd sexualitet, den normala människan är alltså kastrerad, hon knullar utan större känsla, hon blir aldrig riktigt medveten om SJÄLEN, den känsla som själen kan framkalla, vi har alltså det kastrerade varat och det icke-kastrerade varat, själen är ett mysterium, ingen har riktigt kunnat förklarat själen, och vi vet ej vilken typ av relation en kvinna har till själen, ingen kvinna har skrivit klart om det, Visst är Carl Gustav Jung till viss hjälp, men hans anima och animus..han har sett någonting, men det är mycket mera komplicerat än så, faktiskt på högsta nivån av själslig befrielse blir det du tänker verkligt, tanken direkt materialiserande, manifesterande.
Osiris symboliserar den fullödiga, högsta känslans fröjd, en orgasm som inte har något slut, som kan ta oss rakt in i det eviga varat permanent och därigenom få oss att komma ut ur den dialektiska världens helvetiska spänningar för alltid och bli ett lyckligt ett med oss själva dagarna i ända, Men hela vårt långrandiga och fyrkantiga samhälle som är uppbyggt på en ohämmad och snuskig avundsjuka till allt som uttrycker en naturlig sexualitet som luktar en aning av Oisiris fröjdfulla skepnad, jagar på hatets högsta potential byråkratiskt, psykiatriskt, psykologiskt, psykoterapeutiskt, moraliskt, vandalistiskt och sadistiskt varje försök som görs från någon enskild att resa sin Osiris på nytt in i den gudomliga himlavärldens mjuka existens och få känna den fantastiska friheten att kunna glida tillbaka in i evighetens smäktande vara, återuppleva den helhet vi bar i vårt hjärta då vi gled bort ur det eviga uppehållandet, togs ut ur vår moders kropp och därefter föll in i det syndfulla tänkandet som får hela vår knasiga civilisation att hållas uppe att bära försiktigt utan onödiga sanningar och ärliga ögon på den tunna isen som skyddar oss emot det okända gapet av ett totalt kaos,förvirring och anarki då vi råkar vandrar omkring på trottoarerna i de nybyggda, post-modernistiska betong-städerna kanske letandes efter uppståndelsen som det kallas i nya testamentet, där Jesus vårt ego hänger på den återuppreste Osiris, som råkar vara ett kors, och kanske kan vi få se duvan i skyn, att Horus-dramat börjar spelas upp inom oss frälsande oss från faders-och-moders-tänkandets sentiment bort emot en mystisk enhet som vi kanske skulle kunna kalla för,.. jag har inget bra begrepp just för ögonblicket…, Isis, vår själ, Osiris hustru, föder jungfrufödande då Horus, den återuppståndena människan, den icke-kastrerade människan som kan njuta av livet hängivet utan att behöva dränkas av det sen-kapitalistiska tekno-fascistiska civilisatoriska varat som springer sig andfått dagarna utan slut labyrintiskt manipulerat av vad Karl Marx kallade för utsugare efter mer och mer pengar för att kunna ha råd med att hålla den känslotomma kroppens sorgsena vara med nästan oändligt varierade smak-retningar och ett mekaniskt oengagerat friktions-knullande, kanske i baksätet på en bil hastigt för en tusenlapp.