VISHNUS LILLA SKARA

Babylonien har aldrig väckt mitt intresse, däremot Egyptien, (jag älskade t.ex. Joan Grants trilogi om det gamla Egyptien), men filosofin om Vishnu kändes som att ha hittat hem igen. Jag började inte där. Jag föddes faktiskt i Norge, i kalla Norden. Jag avskydde alltid vintern. Och drömde om bosättning i Frankrike. Det var lagom varmt där. Ingen snö. Men jag kom aldrig dit. Jag besökte Paris några gånger, så där hastigast, det var allt.

Jag kom inte från eskimåerna, som kineserna, koreanerna, japaneserna och de nordamerikanska indianerna och jag kom inte heller från den afrikanska människan som dväljdes i tropisk hetta, jag kom från Vishnus lilla skara, H.C.Andersen och Walt Whitman kom från samma skara. Och Dan Andersson, som hade Bagavadgita på nattduksbordet.

Bernt Staf, Thorstein Bergman, Fred Åkerström och Cornelius Wreeswik kom också från Vishnus lilla skara, utan att direkt vara medvetna om det.

Bob Dylan, som är jude kom också från Vishnus skara och under 1900-talet var han otvivelaktigen det goda medvetandets individuella uppenbarelse i världen, även om han hade konkurrens av Samuel Becket, Selma lagerlöf, Paul Celan och Martin Luther King.

Att hitta en god människa är som att leta efter en nål i en höstack.

Varför jag inte stack ner till Altamira i Norra Spanien och slog mig ner där en tid för att undersökte ifall vibrationerna från all-medvetandet även idag kunde kännas.

Hur verklig var egentligen iden om att konstnären i de spanska grottorna reflekterade symboliskt all-medvetandets strålning på väggarna som konstmålningar i vissa utvalda grottor, som inte fungerade direkt som tempel eller utställningslokaler, men mera som en slags samlingsplats för allmänheten, ett kultur-hus.

Det stora problemet var att det inte fanns någon bok om detta ämnet. Vishnus filosofi fanns i metervis av böcker, men också honom hade jag fastnat för genom symboliska målningar av olika tillstånd av all-medvetandet.

Jag visste genom min egen erfarenhet att Brahmins präster hade valt bort kärleken från sin världsuppfattning, att de var intresserade av en experimentell sanning. De var alltså emot Vishnu, hans värsta fiende. Därför förvandskade de Vishnu till en Brahmins Gud i sina texter, t.ex. i Puranas.

Men målningarna fanns fortfarande kvar i sin symboliska rikedom. Jag letade i Södra Inden efter Vishnus ursprungliga plats, var någonstans han uppstod symboliskt. Jag var ej säker.

Och att det fanns en koppling mellan Altamira, Pyramiderna och Vishnu sysselsatte mig oavbrutet.

Jag är väl lite insnöad men jag gillar att tänka på sådana saker. Hur som helst är min relation till Vishnu intensiv, jag fann fram till honom, det kändes som att ha hittat hem igen tillbaka till ursprunget. Norge var platsen för min fysisk födelse. All -medvetendet ger en symbolisk födelse.