WHAT HAPPENED TO MODERNISM?

De senaste flera tusen åren har prästerskapet haft hand om “hur vi ska vara”, format till vårt ego, stöpt fram en mer och mer grotesk anti-människan som inte på minsta sätt kunde samverka med den möjliga moderna människa som försökte bryta fram på 18oo-talet i konst och i psykologi, det var alltså skapelsen själv som tryckte på, som initierade den moderna människan vars första representant kan sägas vara Sokrates, som vågade tala sanning helt öppet mitt på torget i Aten, därför kapsejsa hela det modernistiska projektet som faktiskt var en test av Vishnu, han ville veta hur människan reagerade på sanningen, det var en kollektiv variant av Jesus korsfästelse, var är modernismen idag, den är inte död, fast den post-modernism som kom var egentligen en anti-modernism, ett desperat försök av anti-människan att försöka pressa ner den modernistiska vågen i en dold positivistisk,empirisk filosofi som var den nya post-modernismens ide-innehåll, modernismens ide var annars att människan skulle bygga sitt liv helt på sina känslor och förkasta det traditionella, det var en individualistisk filosofi, vars mål var att varje individ skulle försöka hitta alla individer i sig själv, inte en objektiv filosofi, för det skulle handla om att bli du eller det, vårt ego skulle därmed få en plats bland du, det och jag, modernismen handlade om något annat, att återfinna människan i sig själv, och inte längre leva i ett anti-förhållande med sin nästa, men i ett kärleks-förhållande, prästerskapet och hela den religösa rörelsen vars enda egentliga intresse, att försöka ta ifrån Gud, hans symboliska makt,göra den till sin egen och framställa sig själva som gudalika, och indirekt styra mänskligheten och dess presidenter och kungar, men inte som goda härskare, men som demoniskt onda,var de egentliga fienderna till ett modernistiskt genombrott på 1900-talet, Sigmund Freud, psykologins främste modernist, såg tydligt faran med religionen, men hade inget annat vapen än att förkasta den som en magisk och vidskeplig instution som han helst ville förinta, Karl Marx, samhällsbyggarnas främste modernist, försökte också attackera den religösa instutionen, Herbert Marcuse. Wilhelm Reich, Carl-Gustav Jung, Eric Neumann, Otto Fenichel, Eric Fromm, Ronald David Laing, Eugen Bleuler, Leopold Szondi, Egil Rönne-Petersen, Näsgaard, Ola Raknes, Sullivan, Melanie Klein, Edvard Munch, Jackson Pollock, Henri Matisse, Arthur Rimbaud, Asker Jorn, alla dessa modernister jobbade i häftig strid (konflikt) emot den kompakta religösa globala rörelsen (buddister, Brahmins präst klan, Vatikanens katolska kyrka) och dess människo-ideal, alltså anti- människan, men försökte trots allt skapa någonting som var äkta och autentiskt mänskligt spontant från den inre människas djup och användbart för att göra världen mera själslig och sensitiv till varje individs rätt att få utveckla sina egna känslor, Car Gustav Jung blev hårt attackerad och faktiskt utfrusen av etablissemanget för sin teori om det kollektivt omedvetna, han började då utveckla leken, han satte sig pånytt i sandlådan och började måla och teckna, han blev ett barn på nytt, han överlevde utfrysningen, Bob Dylan, musikens kanske störste modernist, när han klev in på scen, en 20 åring, han uppförde sig som en människa, det måste ha varit en chock för hela den religösavärlds-rörelsen, speciellt för Vatikanen i Rom, han sjöng sina egna sånger direkt från hjärtat, den så kallade religösa globala rörelsen måste ha skakat i knävecken, Dylan, i hela sitt agerande, påminde faktiskt om Guds son, men det var ej en sådan son de religösa väntade på, de väntade på en anti-guds-son, en socialt städad, lugn och ordnad i sina konservativa värderingar, en ku kux klan inspirerad uppenbarelse som kunde upphöja deras anti-mänskliga värderingar till högsta ideal och göra dem helt fria från allt ansvar för skapelsen och dess absoluta värden, det sanna, det goda, det heliga ,det sköna, det var i det ljuset som Sai Baba klev fram på scen och deklarerade att han var Guds son, men varje konstnär och varje sensitiv kunde se att han liknade en kriminell kåkfarare på flykt, han var dessutom svart, det kunde inte Vatikanen riktigt smälta, han var ingen bra ulv i fårakläder, hans demoniska insida lyste igenom hans sociala religösa klädespynt, de ville ha någon med mera baby-liknande ansikte som helt kunde dölja den anti-mänskliga insidan, Billy Gtraham gick inte riktigt hem,

in english

the last several thousand years, the clergy has been responsible for “how to be”, shaped our ego, cast to a more and more grotesque anti-man as no way could interact with the feasible modern man who tried to break up in the 18oo’s in art and psychology, it was the creation itself which pressed, that initiated the modern man whose first representative can be said to be Socrates, who dared to speak the truth openly middle of the square in Athens, therefore capsize the whole modernistic project, which actually was a test of Vishnu, he wanted to know how people reacted to truth, it was a collective version of Jesus crucifixion, where is modernism today, is not dead, although the post-modernism who came was actually an anti-modernism, a desperate attempt by the anti-man to try to drive down the modernistic wave in a hidden positivistic, empirical philosophy which was the new post-modernist ide-content, modernism ide was otherwise the man would build his life entirely on her feelings and reject the traditional, it was an individualistic philosophy, whose aim was that each individual would try to find all individuals in himself, not an objective philosophy, for it would be to be you or it, our ego would have a place among you, and I, modernism was about something else,to find man in himself,and no longer live in an anti-relationship with her next, but in a love relationship, the clergy and the entire religious movement whose only real interest, to try to take away from God, his symbolic power, make it their own and themselves as godlike, and indirectly steer humanity and its presidents and kings, but not as good rulers,but as demonic evil,was the actual enemies of a modernistic breakthrough in the 1900s, Sigmund Freud, psychology greatest modernist,saw clearly the danger of religion, but had no other weapon than to reject it as a magical and superstitious instution he likes to destroy, Karl Marx, the builder of society`s leding modernist, also tried to attack the religious instutionen, Herbert Marcuse. Wilhelm Reich, Carl-Gustav Jung, Eric Neumann, Otto Fenichel, Eric Fromm, Ronald David Laing, Eugen Bleuler, Leopold Szondi, Egil Rönne-Petersen, Näsgaard, Ola Raknes, Sullivan, Melanie Klein, Edvard Munch, Jackson Pollock, Henri Matisse, Arthur Rimbaud, Asker Jorn, all these modernists worked in fierce battle (conflict) against the compact global religious movement (Buddhists, Brahmins priests, Vatican Catholic Church) and its human ideal, that is anti-man, but after all, tried to create something that was genuine and authentic human spontaneously from the single person’s depth and useful in making the world more spiritual and sensitive to each individual’s right to develop their own feelings, Car Gustav Jung was heavily attacked and actually frozen out of establishment of his theory of the collective unconscious, he then started develop the game, he sat again in the sandbox and began to paint and to draw, he became a child again, he survived the proscription, Bob Dylan, the music`s perhaps greatest modernist, when he stepped into the scene, a 20 year old, he behaved himself as a man, it must have been a shock to the entire religious world movement, particularly for the Vatican in Rome, he sang his own songs directly from the heart, the so-called global religious movement must have shaken in the hollw of the knee, Dylan, in his response, reminded the fact of God’s son, but it was not such a son they were waiting for the religious, they were waiting for an anti-God-son, a socially tidy, quiet and orderly in their conservative values, a ku kux clan inspired revelation that could elevate their anti-human values to highest ideals and make them completely free from all liability for creation and its absolute values, the true, the good, the holy, the beautiful, it was in this light as Sai Baba walked up on stage and declared that he was the Son of God, but each artist and each sensitive could see that he resembled a criminal jailbird on the run, he was black, the Vatican could not really digest, he was not a good wolf in sheep’s clothing, his demonic inside shine through his social religious garment decorations, they wanted someone with more baby-like face which could completely hide the anti-human inside, Billy Gtraham did not really home,